Godmorgon!
Det har varit rätt så dåligt uppdaterat här på bloggen i helgen och det är på grund av att min man varit fram och tillbaka till sjukhuset och vi har haft några tuffa dygn.. Mina föräldrar var här och hjälpte oss med pojkarna men åkte hem igår igen när M blev utskriven från sjukhuset och fick fortsätta att kurera sig hemma. Det känns både bra och dåligt att ha honom här hemma.. Självklart är jag glad över att jag får ha honom hos mig och mina pojkar är desto gladare, men jag är samtidigt rädd och orolig över hans hälsa och är inte lika trygg över att ha honom här som att ha honom på sjukhus där han får all vård han behöver.. Kort kan jag berätta att han tydligen fått en infektion i handleden, vad det beror på vet dom inte. Infektioner kan vara livshotande om det sprider sig, men nu har dom haft det under kontroll och med hjälp av vård på sjukhus så har M kommit på bättringsvägen och behövde inte opereras som tur är..
Nu får han, som sagt, vara hemma. Men han måste vila och hålla sig väldigt lugnt. Det är extremt viktigt att han inte överanstränger sig nu. Så han har mest legat i sin säng och sovit, men varit nere i soffan i några minuter i omgångar för att krama om sin familj.
Vi ber och önskar nu att han ska bli helt återställd och fram tills han säger att han mår bra så kommer jag att vara på helspänn. Att någon man älskar inte mår bra är det värsta man kan vara med om. Jag är ständigt orolig och tankarna snurrar runt i mitt huvud och med jämna mellanrum så gråter jag hysteriskt över rädsla att förlora min älskade man. Jag är ingenting utan honom och det blir så tydligt under tuffa tider hur mycket han betyder för mig och mina pojkar. Filip säger ”pappa” hela tiden och Oskar strålar av glädje när han får vara i Ms närhet. <3
Jag kommer bara att vara hemma och ta hand om M idag och dom kommande dagarna nu så gott jag kan. Han ligger för det mesta i sängen, men om han kommer upp för en stund så vill jag vara här för honom..
Bloggandet kommer att bli bättre nu igen och jag ska faktiskt visa er en del av övervåningen snart som ni har bett om. Både i bild-, text- och video-form 😉
Ha en fin måndag alla underbara läsare så hörs vi lite senare igen! Kramkram
Önskar av hela mitt hjärta att din man snart är kry igen och att ni kan få vara den fina familjen ni är utan oro
Kram
OSLOFRU SVAR:
Tack snälla <3
Jag förstår dig. På ett sätt är man lättad över att den personen mår så pass bra att läkarna anser han faktiskt kan åka hem, men samtidigt när man ser att det inte är helt bra utan ”bara” bättre så är man helt klart orolig.
Min pappa som är multisjuk åker minst 2-3 gånger per år och blir akut inlagd pga sina sjukdomar. Varje gång blir ha mindre och mindre sig själv känns det som. Och då är det också jobbihy att bo 110 mil ifrån dem.