Godmorgon!
Om jag ska beskriva hur jag känner just nu med ett ord så skulle det vara Frustrerande.
I förrgår när slemproppen gick så var jag helt 100% säker på att jag skulle hålla min bebis i famnen nu. Men så är inte fallet. Jag sitter vid frukostbordet utan några som helst tecken på att förlossningen skulle sätta igång i någon snar framtid. Hur kan det ens vara möjligt? Jag förstår ingenting och börjar bli riktigt, riktigt trött och less på det här nu.
Jag har ju gått igenom det här förr, jag var ju helt säker på att värkarna som jag kände i går natt var riktiga värkar och att vi skulle få åka in till Ahus för att förlossningen startat. Men som ni vet så stoppade värkarna upp och har tyvärr inte kommit tillbaka alls. Igår kväll så kom Filips gudföräldrar hit för att vi var rätt så säkra på att vi skulle få åka in i natt. Men jag har bara vaknat hundra gånger av att jag varit obekväm och svettig, dock inga värkar eller tecken på att någonting skulle vara dags. Sen vaknade vi alla klockan 7 och satt vid frukostbordet tillsammans..
Nu är Filip på förskolan och alla andra har åkt till jobbet och här sitter jag. Smått generad, arg, ledsen, trött, och frustrerad över att jag inte känner min kropp så som trodde att jag gjorde. Jag har ingen aning om vad som händer, varför det stoppat upp, när bebis kommer att komma eller någonting. Jag vet inte vad jag ska säga.. Just nu är jag bara frustrerad….. 🙁
Nu är du ju redan i vecka 41 så för dig kommer det ju inte bli såhär. Men min slempropp gick fyra veckor innan Sine bestämde sig för att komma ut. Pratade med en barnmorska som sa att det kan dröja många veckor från att slemproppen går till att förlossningen sätter igång. Förstår verkligen din frustration. Men det sker ju i alla fall inom de närmsta dagarna 🙂
Fan va jobbigt :/
Gick över med båda mina och slemproppen gick långt innan förlossning.verkarna kom och gick i över en vecka för mig med.. Urjobbigt
Jag vet hur det är! När lillebror föddes så var storasyster hos mina föräldrar i typ en vecka innan han äntligen kom – vi var ju så säkra på att lillebror skulle komma! Som tur var så var min pappa ledig från jobbet, annars hade de ju inte kunnat vara på standby på det sättet. Min man tyckte att det var jätteskönt med några härliga dagar bara för oss själva innan förlossningen, jag tyckte det var HEMSKT!!! Ville bara ha ut ungen, grät typ varje kväll för att jag var så förtvivlat trött och obekväm av att vara höggravid!!!
Hej!
Jag förstår din frustration! Jag gick över med min lilla tös i 19 hela dagar innan dom satte igång mig.
I efterhand, det var värt varenda dag 🙂
Men är svårt att tänka så när man går och väntar och kånkar på den där lilla stora magen
nej var frustrerande! men din bebis är säkert här snart ska du se! all lycka till dig och din familj! <3
Jag förstår att det är frustrerande, jag är i v 33 och tycker det är jobbigt att vänta, så jag förstår om du är frustrera! Man vill ju bara få träffa sin nya familjemedlem! Men jag hoppas det sätter igång på riktigt snart! 🙂
Förstår din känsla. Med min 3e gick jag över tiden 6 dagar och det var det värsta jag gjort. Till slut kände jag bara att nä, kommer du inte nu så kan du stanna där 🙂 🙂 🙂
Fick värkar, åkte in. Dom avtog och sen säger min dåvarande man den mest korkade kommentaren man bara kan säga till en gravid kvinna. Var det verkligen värkar du kände???? 🙂 Vi vet väl hur värkar känns????
Hon kom drygt ett dygn efter de riktiga värkarna började så. Så du kommer få bebis då bebis är redo för att komma även om det känns jobbigt, frustrerande just nu.
Fast slemproppen kan ju gå upp till två veckor innan förlossningen sätter igång, ibland kan det gå ännu längre. Förvärkar kan också komma till och från i flera veckors tid innan nått sätter igång. Det är dessutom ganska vanligt med smärtsamma förvärkar med andra barnet.
Förstår att det är frusterande!!
Tipset från mig är: Rör på dig så mycket som möjligt, gå promenader, putsa fönster – aktivitet har en tendens att dra igång förlossningen. Fungerade för mig…min 2:a son var beräknad på min första sons födelsedag men jag ville att dom skulle ha egna dagar så när det var tre veckor kvar till beräknad förlossning började jag gå långa promenader, rörde på mig MASSOR – ut kom han 2 veckor tidigt!
Sen så har jag hört att sex också är bra – det bästa är tydligen om mannen kommer i kvinnan det är något med spermiernas innehåll som kan dra igång det – har jag hört!
Hoppas det kommer igång snart förstår att du längtar!