Godmorgon!
Vilken hemsk natt jag har haft i natt. Oskar har varit jätteorolig i magen och vaknat i gallskrik nästan var 10e minut. Han somnar in av att jag antingen ammar, eller klappar honom i ryggen när han ligger på sidan, men han vaknade hela tiden oavsett vad och till slut gav jag bara upp. Det är mycket lättare att ta hand om honom ordentligt om jag själv är vaken och inte en halvsovandes zombie. Så det var bara att kravla sig ur sängen och sätta på en full kanna med kaffe. Jag satte Oskar i babysittern och vaggade honom där och då verkade magen komma igång och pruttarna pyste ut en efter en. Stackars liten, det är inte lätt när man är gasig och inte riktigt får till det. Nu verkar han i alla fall inte ha något ont och sover så gott.
Nu till något helt annat – Alltså seriöst, hur stor har inte min lilla pojke blivit? Det slog mig plötsligt imorses när jag skulle klä Filip till förskolan. Han stod jämte Oskar som låg i bilstolen och så gungade han honom försiktigt medan jag klädde på mig kläderna. Den senaste tiden har han hjälpt mig för att göra det så smidigt som möjligt på morgonen och det fick mig nu att inse hur stor han faktiskt har blivit.
Lång och ståtlig som sin far. Min älskade Filip, tänk att du växer så fort. Både i utseendet och i sättet. Det är helt ofattbart att jag uppfostrat en sån fantastiskt fin pojk – helt otroligt!
Jag tror faktiskt att vi har förskolan att tacka en hel del för. Det är nämligen sen han började där som han lärt sig så mycket när det kommer till hur man behandlar andra, samt att han lärt sig att kommunicera och förklara vad han vill och han förstår mycket bättre vad vi säger och vad vi vill. Sen har han lärt sig att äta ordentligt och dricka alldeles själv. Han har lärt sig massor med nya ord och munnen går nästan i ett, kanske inte helt med förstående ord, men med hans ord. Detta är såklart för att han har folk att snacka med och han snappar upp vad dom andra barnen säger. Han är väldigt social på förskolan och tar för sig och är kompis med alla, så det känns väldigt tryggt och bra. Det är så spännande att följa hans utveckling och framsteg för varje dag som han kommer hem från sin älskade förskola. Jag längtar tills vi ska på 2 årskontroll i december för att se hur han följer kurvan och så ska han få sin sista vaccinspruta. Känns skönt att bli klar med det. Och sen, herregud, något som vi kanske mer skulle se fram emot än kontroll hos helsesyster är ju såklart hans 2årsdag! Wow, det är stort ju! Han fyller den 27e november och vad vi ska hitta på då får vi se, men en tårta och lite paket måste vi ju ha så det är bara för mig att börja leta efter presenter nu. Så vad ger man till en typisk pojke på sin 2årsdag? En ny, juniorsäng? En liten elbil? Eller kanske bara massa nytt lego? Vi får se vad vi hittar på, men något skoj ska han i alla fall få!
Nu är han som sagt på förskolan så jag tänkte ta städa i ordning lite här hemma nu inför helgen. Jag har ju inte varit hemma på jättelänge nu känns det som, så därför har jag inte fått tagit hand om mitt hem så som jag brukar. Kanske, kanske om jag får till det så kan jag fota och visa er övervåningen som ni bett om! 🙂 Håll utkik här så ses vi lite senare!
