Oslofru

Godkväll på er!

Idag har jag haft en rätt så intensiv dag och har därför inte haft tid att sitta vid datorn en sekund. Filip har varit rätt så krävande och det har hänt en hel del med mig. Det började med att slemproppen gick när jag pratade med min mamma i telefon. ”Gaaah vad ska jag göra!?” . Hehe, tydligen ingen fara, stress eller panik alls. Att slemproppen går är bara ett tecken på att förlossningen är igång, men det betyder inte att värkarna behöver komma fören om några dagar. Så där satt jag, värklös och väntade på att någonting skulle sätta igång, fortsatte leka med Filip och sen la han mitt på dagen i sin säng för att sova middag. Äntligen skulle jag få en timma för mig själv tänkte jag och satte mig på soffan för att pusta ut. Efter lite mer än 20 minuter så vaknade Filip och var skitförbaddan och vägrade somna om. Det var den vilan liksom 😉 Sen av någon anledning så var han supergrinig och vad jag än gjorde så var det fel. Mitt i allt får jag världens jäkla värk/sammandragning/rie! Panik! Ska jag föda nu!? Haha. Mitt i allt skriker jag till Filip: ”Snääääälla Filip, SLUTA GRÅTA!!” varav han stirrar på mig, blir knäpptyst och kramar mig. Phu, då var det problemet löst. Ringde M och sa att jag fått en värk och att han skulle vara beredd på att åka från jobbet om jag ringer igen. MEN, det hände inget mer…

Det kanske inte låter så stressigt och jobbigt när jag berättar, men den här dagen har verkligen varit en pärs. Höggravid till tusen, trött, sliten och är själv hemma med en rätt så krävande pojke är fasiken inte lätt, samtidigt som slemproppen går och jag tror att förlossningen satt igång. Jisses, nu vill jag bara ta det lugnt för en stund…

Så nu sitter jag i alla fall här, några timmar senare, är helt slut efter dagen och väntar på att M ska komma ner från Filips sovrum. Han lägger nämligen Filip själv på kvällarna nu eftersom vi tänkte att det var bäst att vänja honom vid att vi inte kommer vara båda föräldrarna vid hans sida jämt och ständigt nu när bebisen kommer..

Tack och lov köpte jag en stor King size Marabou choklad när vi var på Ikea här om dagen, som jag ska gotta i mig nu!

Är det någonting jag bara ÄLSKAR så är det choklad! Men inte vilken choklad som helst, utan det måste vara den svenska Marabou mjölkchokladen. Fy fasiken så god den är alltså! Tacka gudarna för choklad på dagar som dessa. Hehe. Jag är nog lite av en tröstätare faktiskt, för visst mår man bättre av lite socker ibland? 😉

Nu får vi väl helt enkelt bara vänta och se vad som händer i natt. Kanske lilleman har lust att komma ut? Eller tänker han stanna där några dagar till? Jag trodde faktiskt att han skulle ha kommit för länge sen, så att jag går in i graviditetsvecka 41 imorgon kommer faktiskt lite som en mild chock. Menmen, sånt är livet, den som väntar på något gott… 😉