Oslofru

Godmorgon!

Ska jag vara helt ärlig så trodde jag då aldrig att jag skulle sitta här idag och fortfarande vara en väntande höggravid tjej. Jag var rätt så övertygad om att bebisen ville komma lite tidigare än tänkt denna gången. Men nu sitter jag här i vecka 40 och börjar känna hur denna längtan och väntan växer sig starkare och starkare..

Jag är redo nu, jag är redo att träffa dig. Jag vill se dig, krama om dig, rå om dig och visa upp dig för världen hur stolt jag är över dig. Mitt hjärta, mitt lilla mirakel. Det är okej nu, du kan komma nu <3

Det här med en graviditet är så häftig, samtidigt som den är så konstig och oförutsägbar, samtidigt som allting är så himla självklart i slutändan. Man går 9 månader, rätt så exakt och även fast man är hur lycklig, stolt och glad som helst över att vara gravid, så är man samtidigt så less, trött och färdig att man bara inte klarar det längre. Det finns ingenting som gör att man kan påverka att bebisen ska komma, utan bara plötsligt en dag så sker det. Det kan hända precis när som helst på dygnet och det är ingenting man kan påverka. Från den dagen man blir gravid så är det bebisen i magen som bestämmer allt. Det är en både jobbig och häftig känsla, men när man är van vid kontroll så är det lite smått irriterande att inte ha någonting att säga till om… Jag har inte känt några som helst täcken på att någonting skulle vara på gång. Men jag har kanske inte tillåtit min kropp att vara klar heller, men nu är jag det, nu är jag mentalt inställt på en fin, snabb och smärtfri förlossning. Jag är 100% redo för att träffa Dig nu.. M också, Filip med, hela vår familj vill så gärna träffa dig nu <3