Oslofru

bild lånad från google

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så kommer vi ju få reda på vilket kön bebisen har redan om 4 veckor och det har fått mig att tänka en hel del. Det spelar absolut ingen roll för mig om jag får en pojke eller flicka, utan att få vara gravid och att jag faktiskt har en chans att föda ännu en människa till denna världen är så stort och jag är så oerhört tacksam oavsett kön såklart! Det spelar alltså ingen roll alls. MEN, blir det en pojke så kommer han att uppfostras som en pojke. Han kommer att dela leksaker med Filip, vilket består mest av bilar, traktorer, flygplan, lego och sånt som pojkar gillar. Han kommer också få ärva en hel del kläder från sin storebror och ska jag vara ärlig så skulle det bli väldigt ekonomiskt och fint om vi fick en till pojke till eftersom vi inte behöver köpa så mycket nytt. Hela vårat hus har blivit väldigt pojkigt och vi har nog saker så det räcker och blir över till en liten pojke till.

Blir det en flicka däremot så måste vi ut på en redig shoppingtur och köpa massor med dockor och rosa ting som flickor gillar.  Sen måste jag köpa en hel ny garderob som jag kan fylla med massa fina flickkläder. Det kan hända att hon får ärva en del pyjamaser och kläder som inte är så tydliga pojkkläder, men annars så måste jag köpa allting nytt. Så rent ekonomiskt så kommer det nog svida en del i min mans Amex om vi får en flicka – för jag kommer verkligen shoppa loss! 😉

Det är så jag kommer göra i starten för mina barn för att jag tycker att det är rätt att uppfostra dom efter de könet som dom har. Skulle mina barn sen i senare ålder vilja leka med varandras leksaker så kommer jag absolut inte stoppa dom! Om Filip skulle vilja klä sig i rosa när han är väldigt liten och det fortfarande är jag som bestämmer så kommer jag antagligen inte uppmuntra det. Men skulle han komma till mig som vuxen så får han såklart göra som han vill och jag kommer att stötta han i det han önskar att göra med sitt liv. Men då har jag i alla fall gjort vad jag kan för att han ska trivas med sig själv och den han är född till att vara.

Nu kommer vi lite över till det här känsliga ämnet, könsbyte, igen. Jag skrev i ett tidigare inlägg om en kändis som i 65 års ålder ville byta kön från man till kvinna. (Ni kan läsa det här) Jag uttryckte att jag skulle tycka det var väldigt konstigt om min man, för exempel, skulle vilja bli kvinna helt plötsligt. Jag skulle ha väldigt svårt att förstå det, men självklart så skulle jag stötta han i hans val. Dock hoppas jag verkligen aldrig att jag måste vara med om att min man vill bli kvinna, för det skulle krossa våran familj, relation och allt vi har tillsammans.

Det var många av er som kommenterade och tyckte att jag var ignorant, hade transfobi osv osv. Det var mycket av det ni skrev som såklart sårade mig och jag kände mig väldigt missuppfattad. Jag har absolut inte transfobi och jag tycker såklart att alla människor är lika värda och jag skulle självklart älska mina nära och kära lika mycket som vanligt om någon av dom väljer att byta kön. Jag kommer också stötta och finnas där, eftersom det uppenbart är ett väldigt jobbigt val i livet som man måste ta och gå igenom.

MEN, jag står fortfarande för att jag tycker att det är konstigt och jag skulle bli fullständigt förkrossad om min man skulle vilja bli kvinna. För oavsett vad ni säger så tror jag faktiskt inte att någon av er kan mena det när ni säger ”Åå jag skulle bli överlycklig om min man ville byta kön och bli kvinna, jag skulle stötta han för det är hans kropp!” Detta tror jag seriöst inte på.. Ingen skulle bli ”Överlycklig” om ens liv plötsligt vänds upp och ner.

Men vi är olika och vi hanterar nyheter på olika sätt. Jag är uppfostrad som en tjej och jag tror det är därför jag är nöjd med den jag är. Min bror är uppfostrad som en pojke och han är väldigt nöjd i det. Jag tror seriöst att rubbningen i ens självkänsla kommer när föräldrarna börjar klä sina pojkar i rosa och behandla sina söner till att vara flickor eller så kallade ”hen”. Det är där barnen blir förvirrade och får svårt att placera vad dom egentligen är. Det är självklart att barn som blir uppfostrade till ”hen” börjar tänka över sin identitet och vad egentligen det är meningen att man ska ha för kön.

Som många av er också påpekade så är ett ”könsbyte” någonting som är väldigt tufft och många tar till och med sitt liv för att slippa gå igenom. Varför i hela friden ska vi då uppmuntra folk till att vara ett kön dom inte är? Att man redan från tidig ålder gör det svårt för barnen att placera sin plats gör det ju inte precis bättre.

Jag vill att mina barn ska vara nöjda med vilka dom är och jag vill att mina barn ska slippa gå igenom något så jobbigt som ett könsbyte. Därför uppfostras min son till en pojke och om jag får en flicka så kommer hon självklart att uppfostras som en flicka.

Jag hoppas denna gången att ni inte tar så fruktansvärt illa upp i det jag skriver. Det är så här jag tycker och jag måste få ha rätt att uttrycka mina egna känslor, tankar och åsikter i min egen blogg. Det är så här jag tänker och så här jag önskar att uppfostra mina barn. Sen får alla andra göra precis som dom vill. Jag lägger mig aldrig i hur andra föräldrar väljer att göra och jag skulle aldrig säga att någon gör rätt eller fel. Det är omöjligt att veta vad som egentligen är 100% rätt när man är förälder, men så länge man visar gränslöst med kärlek, finns där, älskar och alltid sätter sitt barn i första hand så tror jag att man kommer väldigt långt.

Kärlek är trots allt det viktigaste och finaste i livet och just kärlek överflödar det av hemma hos oss. <3