Hej på er!
Usch vilken läskig dag jag har varit med om. Som jag skrev tidigare så ville jag ta mig ut på en lång och härlig promenad med Filip i det fina vädret. Så vi satte på oss kläder och gick ut. Där vi bor så är det rätt så mycket backar upp och ner och det brukar aldrig vara några problem alls och idag kände jag mig extra pigg och ville ta i lite när jag gick och traskade på rätt så fort och Filip var superglad och ville inte sitta still i vagnen utan ville gärna stå på knäna och kolla ut över vart vi var på väg någonstans.
Allt var frid och fröjd tills vi kom till en backe som var lite längre. Jag började känna att andningen blev tyngre och illamåendet slog mig som en käftsmäll. Jag gick långsammare och kände hur benen började vika sig och plötsligt svartnade det för mina ögon och hjärtat började rusa iväg…
Jag la mig raklång ner på marken och tänkte ”Nu dör jag..!”..
Plötsligt kom synen tillbaka och jag försökte resa mig för att se så att Filip hade det bra. Som tur var så satt han snällt i vagnen och såg på mig. Hjärtat började lugna ner sig och jag kunde sakta men säkert andas igen. Jag var inte långt hemifrån så jag vände vagnen och börja sakta gå ner för backen igen.. Det gick bra men jag mådde illa och kände mig fortfarande väldigt yr och hade svårt att fokusera med blicken.
För att komma hem till oss så måste man gå upp för en lång, lång, låååång backe och när jag bara var i början av backen så fick jag en ordentlig panikångestattack. Jag har tyvärr lidit av panikångest förr och vet precis hur det känns. Det kommer krypande och plötsligt fick jag inte luft igen. Jag försökte ringa min mamma som inte svarade, min pappa som inte heller svarade och sen till slut min man som svarade på en gång och fick mig lite lugnare. Strax efter ringde min mamma upp och hon vet precis hur hon ska göra för att få mig att återgå till mitt normala jag igen. Tack vare att jag pratade med henne i telefon så fick jag kontrollen tillbaka och lyckades ta mig upp för den långa backen och ringa läkaren.
Läkaren ville att jag skulle komma med en gång, så det gjorde vi.
Jag har extremt lågt blodtryck och hade uppenbarligen fått ett blodtrycksfall. Det är inte farligt, men väldigt läskigt. Så nu ska jag vila och ta det lugnt denna veckan och så ska jag tillbaka till doktorn för att ta blodprover och så nästa vecka igen som planlagt.
Det är alltså ingen fara med mig, men usch så obehagligt det är när kroppen säger ifrån och hjärtat bara rusar iväg. Tanken på att dö och inte finnas här längre är någonting som skrämmer livet ur mig. Nä, usch, det är bra med mig och nu ska jag försöka att sluta tänka på det här och se framåt. Jag fick massor med bra tips och råd från doktorn hur jag skulle göra om det svartnar igen. Så nu känner jag mig lite tryggare och lugnare.
Filip ska sova middag nu, så jag tänkte också försöka sova litegrann..
Men usch! Låter jätte obehagligt! Krya på dig! Hoppas att allt känns bättre med dig nu! Tänker på dig <3
Blodtrycksfall är så läskigt! Jag drabbas av det med jämna mellanrum, senast var när jag var med Alma på bvc när hon var ca 2 månad gammal, det bara svartnade för ögonen och jag var tvungen att sätta mig ner. Det blev ett himla sjå på vårdcentralen, jag blev lagd på en brits och de tog plodbrover mm. och mitt i alltihopa började Alma gallskrika för att det var matdags så då var det bara att slänga fram bröstet mitt i allt tumult med provtagande. Sedan vägrade de släppa iväg mig därifrån själv så jag fick ringa till min pappa som jobbar natt och sover på dagen, väcka honom och be honom komma och hämta oss. ja jösses! Innan dess fick jag ett blodtrycksfall när jag var gravid med Alma och stod i kö inne på banken, det bara svartnade, jag blev genomsvettig och var tvungen att sätta mig ner. Som tur var så var min mamma med mig då och det hela släppte när jag fått vatten och suttit en stund. Det är så himla otäckt när det sker. Efter den gången på bvc var jag jätte rädd att jag skulle få ett blodtrycksfall när jag gick i trappan med Alma eller något, men tack och lov har jag inte råkat ut för något mer de senaste fem månaderna.
Usch, obehagligt. Fick själv ett kraftigt blodtrycksfall när jag var med gravid med lillan. Var på stan med min son som då var 5 och allt jag kunde tänka på var att jag inte fick svimma då han var med. Är ju inget farligt, men när man inte vet vad det är så blir man ju ganska rädd. Hoppas du slipper det fler gånger! Det hände iaf inte mig mer, tack o lov.
Usch vad läskigt med panikångest. Jag led av det mellan åren 8-10..
Ta hand om dig!
Kram
nej fy vad otäckt! sånt där är såå läskigt, men skönt att det inte var något farligt 🙂
Usch vad hemskt D:
Förstår att du blev jätterädd och fick panik. Bra att du har folk omkring dej och att du fått många råd som gör att du känner dej trygg
nej men usch vad läskigt, skönt att allt gick bra <3
Stackare! Låter verkligen hemskt! Hoppas du slipper vara med om det igen!!
Krya på dig! Det är säkert graviditeten som ”spökar”, att du tappar blodtrycket. Kom ihåg att äta och dricka ordentligt trots illamåendet. Jag har också haft problem med panikångest och det är det värsta som finns.
Jättejobbigt för dig hoppas att du slipper vara med om det fler gånger. Tur att du inte har högt blodtryck för det är farligare. Styrkekramar till dig.
Åh tack så mycket fina du, detsamma! <3 Krya på dig!
Kära nån vad otäckt, sänder Dig en stor varm kram ❤️
Ann
Men usch vad jobbigt 🙁 Krya på dig massor och jag hoppas inte det händer igen.
Usch vad jobbigt! Det är riktigt läskigt när man känner att man inte har kontroll över sin kropp. Hoppas du kryar på dig! Kramar
Usch vad läskigt 🙁
panikångestattacker är inte alls roliga 🙁
Tur du är bättre!
Läskigt, men skönt att det är över och att du är okej ❤️
Usch vilken hemsk känsla och bara tanken att råka ut för det själv gör att man får obehag i kroppen! Ta det lugnt nu och ha en underbar eftermiddag/kväll.
OCH tack för den fina kommentaren <3
Men fy så otäckt. Skönt att ha någon som kan prata dig ur det. Vila och ta det lugnt. Kram <3
Usch va läskigt men vilken tur att du ändå fick komma till läkaren på en gång och att dom har koll på dig. Skönt också att Filip satt still under tiden. Hoppas du mår bättre!!
Men usch vad obehagligt 🙁