Oslofru

Oväntat läkarbesök

Hej på er!

Usch vilken läskig dag jag har varit med om. Som jag skrev tidigare så ville jag ta mig ut på en lång och härlig promenad med Filip i det fina vädret. Så vi satte på oss kläder och gick ut. Där vi bor så är det rätt så mycket backar upp och ner och det brukar aldrig vara några problem alls och idag kände jag mig extra pigg och ville ta i lite när jag gick och traskade på rätt så fort och Filip var superglad och ville inte sitta still i vagnen utan ville gärna stå på knäna och kolla ut över vart vi var på väg någonstans.

Allt var frid och fröjd tills vi kom till en backe som var lite längre. Jag började känna att andningen blev tyngre och illamåendet slog mig som en käftsmäll. Jag gick långsammare och kände hur benen började vika sig och plötsligt svartnade det för mina ögon och hjärtat började rusa iväg…

Jag la mig raklång ner på marken och tänkte ”Nu dör jag..!”..

Plötsligt kom synen tillbaka och jag försökte resa mig för att se så att Filip hade det bra. Som tur var så satt han snällt i vagnen och såg på mig. Hjärtat började lugna ner sig och jag kunde sakta men säkert andas igen. Jag var inte långt hemifrån så jag vände vagnen och börja sakta gå ner för backen igen.. Det gick bra men jag mådde illa och kände mig fortfarande väldigt yr och hade svårt att fokusera med blicken.

För att komma hem till oss så måste man gå upp för en lång, lång, låååång backe och när jag bara var i början av backen så fick jag en ordentlig panikångestattack. Jag har tyvärr lidit av panikångest förr och vet precis hur det känns. Det kommer krypande och plötsligt fick jag inte luft igen. Jag försökte ringa min mamma som inte svarade, min pappa som inte heller svarade och sen till slut min man som svarade på en gång och fick mig lite lugnare. Strax efter ringde min mamma upp och hon vet precis hur hon ska göra för att få mig att återgå till mitt normala jag igen. Tack vare att jag pratade med henne i telefon så fick jag kontrollen tillbaka och lyckades ta mig upp för den långa backen och ringa läkaren.

Läkaren ville att jag skulle komma med en gång, så det gjorde vi.

Jag har extremt lågt blodtryck och hade uppenbarligen fått ett blodtrycksfall. Det är inte farligt, men väldigt läskigt. Så nu ska jag vila och ta det lugnt denna veckan och så ska jag tillbaka till doktorn för att ta blodprover och så nästa vecka igen som planlagt.

Det är alltså ingen fara med mig, men usch så obehagligt det är när kroppen säger ifrån och hjärtat bara rusar iväg. Tanken på att dö och inte finnas här längre är någonting som skrämmer livet ur mig. Nä, usch, det är bra med mig och nu ska jag försöka att sluta tänka på det här och se framåt. Jag fick massor med bra tips och råd från doktorn hur jag skulle göra om det svartnar igen. Så nu känner jag mig lite tryggare och lugnare.

Filip ska sova middag nu, så jag tänkte också försöka sova litegrann..

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna

    Blodtrycksfall är så läskigt! Jag drabbas av det med jämna mellanrum, senast var när jag var med Alma på bvc när hon var ca 2 månad gammal, det bara svartnade för ögonen och jag var tvungen att sätta mig ner. Det blev ett himla sjå på vårdcentralen, jag blev lagd på en brits och de tog plodbrover mm. och mitt i alltihopa började Alma gallskrika för att det var matdags så då var det bara att slänga fram bröstet mitt i allt tumult med provtagande. Sedan vägrade de släppa iväg mig därifrån själv så jag fick ringa till min pappa som jobbar natt och sover på dagen, väcka honom och be honom komma och hämta oss. ja jösses! Innan dess fick jag ett blodtrycksfall när jag var gravid med Alma och stod i kö inne på banken, det bara svartnade, jag blev genomsvettig och var tvungen att sätta mig ner. Som tur var så var min mamma med mig då och det hela släppte när jag fått vatten och suttit en stund. Det är så himla otäckt när det sker. Efter den gången på bvc var jag jätte rädd att jag skulle få ett blodtrycksfall när jag gick i trappan med Alma eller något, men tack och lov har jag inte råkat ut för något mer de senaste fem månaderna.

  2. Camilla

    Usch, obehagligt. Fick själv ett kraftigt blodtrycksfall när jag var med gravid med lillan. Var på stan med min son som då var 5 och allt jag kunde tänka på var att jag inte fick svimma då han var med. Är ju inget farligt, men när man inte vet vad det är så blir man ju ganska rädd. Hoppas du slipper det fler gånger! Det hände iaf inte mig mer, tack o lov.

  3. Aaa

    Krya på dig! Det är säkert graviditeten som ”spökar”, att du tappar blodtrycket. Kom ihåg att äta och dricka ordentligt trots illamåendet. Jag har också haft problem med panikångest och det är det värsta som finns.

  4. Ghugge

    Jättejobbigt för dig hoppas att du slipper vara med om det fler gånger. Tur att du inte har högt blodtryck för det är farligare. Styrkekramar till dig.

  5. estefani

    Usch vilken hemsk känsla och bara tanken att råka ut för det själv gör att man får obehag i kroppen! Ta det lugnt nu och ha en underbar eftermiddag/kväll.
    OCH tack för den fina kommentaren <3

  6. Erika

    Usch va läskigt men vilken tur att du ändå fick komma till läkaren på en gång och att dom har koll på dig. Skönt också att Filip satt still under tiden. Hoppas du mår bättre!!

stats