Godmorgon!
Denna natten har åter igen varit helt fruktansvärd. Min man, som ni vet, ställer alltid upp och är nästan den som får dra det tyngsta lasset på nätterna även fast han jobbar på dagarna. Jag sover så hårt och han vaknar så lätt och då vill han hellre springa upp till Filip än att väcka mig. Men igår var han så sliten efter att ha varit uppe med Filip och sen jobbat hela dagen så jag sa till honom att väcka mig så att jag kunde ta hand om Filip i natt.
Det gjorde han också och när klockan var lite över elva så sprang jag upp till en gråtandes liten pojke, gav honom ersättning och trodde att han somnade om. Men när jag kom in till sovrummet och la mig igen så vaknade han. Då var det bara att springa upp igen och sätta sig. Sen trodde jag att han somnade eftersom han låg och snarkade i sin säng jämte mig. Men så fort jag kom tillbaka till min säng och la mig så började han gråta igen och så höll det på… i över 2 timmar.
Ni förstår inte hur otillräcklig man känner sig som mamma när man inte får det att fungera. Min man vaknade såklart och gick upp för att hjälpa mig och det kändes bara ännu värre. Klarar jag inte att ta hand om min egen son längre? Vad är det egentligen jag gör för fel?
Klockan tickade på och efter många timmars försök så somnade han tillslut. Min man fick sova och jag låg vaken och tänkte. Hur ska det gå när det kommer en till bebis? Hur ska vi orka? Jag skulle önska att jag var två personer, en som kunde få ligga kvar och sova och ladda på med energi, medan min andra halva kunde springa upp och sitta med min son i lugn och ro. Filip har sovit hela nätter några få gånger, men det är inte vanligt. Vi behöver få sova och jag känner mer och mer stress över att jag inte kommer orka.. Dessa tankar är väldigt jobbiga, speciellt när man ligger vaken på natten och funderar..
Jag vet att Filip är en lycklig pojke och att han inte far illa av att sova hela nätterna i sträck. Men hans kära mor och far skulle gärna få sova lite mer så att vi orkar. Det är så mycket annat som blir drabbat när man är helt utmattad..
Nu är ju inte Filip helt frisk ännu, utan han går fortfarande och snorar, nyser och äter sämre än vad han brukar. Denna förkylningen höll i sig betydligt mycket mer än vi hoppats på och det gör ju också att sömnen blir drabbad. Så vi får helt enkelt hålla tummarna att han blir frisk snart och börjar sova som en den lilla prins han är.
Så om nu din man nästan alltid tar nätterna, samt jobbar och drar in kulorna. Helt klart en fantastisk man.
Men vad gör du då?
Vill bara börja med att återigen säga att jag är så glad över att ha hittat hit, din blogg är så uppriktig och naturlig på något sätt. 🙂
Sen till inlägget, jag hade en period under min andra graviditet när jag kände precis samma stress… Hur skulle jag orka!? Jag tror att det är rätt naturligt att det blir så, och när man väl är i den situationen så orkar man, tro mig! Självklart är det jobbigt med två små, men precis som med ett barn så överväger det positiva även när man har två. 🙂
Jag ser även att några har uppmuntrat dig till att sluta med nattmål, och jag tror faktiskt att på den biten ska du göra det du känner passar bäst för Filip, det är du som känner honom bäst! Och dessutom så måste man känna att man ORKAR ta dealen om man bestämmer sig för att tablett natt målet också.
Våran Corey som nu är 4 äter ofta en flaska på natten fortfarande, men då har ju han problem med maten också. Alla är ju olika, så se till vad som passar bäst för Filip. Det är så lätt att säga vad någon annan SKA eller BÖR göra, men ofta vet man inte hur hela situationen ser ut.
Lycka till! 🙂
OSLOFRU SVAR:
Tack snälla du! Så glad jag blir 🙂 Jo det är nog olika från barn till barn, men att sluta med nattmål kan nog vara en smart idé.. 🙂 Kram på dig!
Lider med er. Våra äldsta barn sov oroligt i många år. De kom tätt så det var många år av för lite sömn. När vårt tredje barn föddes var de två andra redan skolbarn. Hade jag klart för mig hur jag vill att nätterna ska se ut. Hos oss brukar det vara mycket oroligt vid tänder, förkylning/sjukdom och så har vi haft mycket öroninflammationer. Lönar sig kanske att kolla öronen om det inte blir bättre med snuvan och matlusten. Vi har löst det så att vi kommer överens redan på kvällen vem som tar natten då vet den andra föräldern att man kan sova lungt. Min man brukar springa mellan vårt sov rum och sonens rum men jag brukar bli på sängsoffan vi har i sonens rum. Tycker att det är lättare att vara nära till hands. Då kan man slumra till emellan gråtpassen. Den här gången har vi valt att inte ta barnet mellan oss för vårt mellan barn sov mellan oss till hen var 7 år. 🙂 Därför har vi löst det med sängsoffa i barnrummet. Lycka till! Det blir bättre men det kan ta tid.
OSLOFRU SVAR:
Sängsoffa i barnrummet lät som en rätt så bra idé faktiskt 🙂
Vad jag känner igen mig i ditt inlägg. Vår son, 3 år, har endast sovit ett fåtal hela nätter tills han var 2,5-3 år. Det har blivit bättre och nu sover han fler hela nätter än har nätter han är vaken på. Jag tror att det handlar en hel del om mognad. Jag var väldigt orolig för hur det skulle gå när jag väntade Noel och med facit i hand så var det några vakennätter i början, men sen kom han till ro och vet att han alltid får komma till oss på nätterna. Jag hoppas Filip börjar sova bättre snart.
OSLOFRU SVAR:
Uff, så jobbigt.. Men antar att det är baksidan av att ha barn- lite sömn.. Tack snälla du, hoppas också det blir bättre snart 🙂
Ett tips i all välmening…: Sluta med nattmål! Det låter visserligen så klyschigt och enkelt men det är det ju inte =/ Jag har ammat mina barn länge o några av dem har även haft ersättning nattetid och hujedamej så jobbigt det varit periodvis. Men då mina barn istället fått ett ordentligt mättande mål att äta innan läggdags så har det varit enklare att vänja av nattmålet. Gröt o smörgås tex. Jag gav då istället vatten i flaska/pipmugg att dricka då de vaknade om natten och det var ju inte så populärt, haha. Men efter bara några nätter (jobbiga som sjutton iofs) så sov sedan barnen hela nätterna. Visst kan de vakna ibland iaf förstås, men de somnar enkelt om igen. Bästa tillfället att börja vänja av nattmålet är under en långledighet då båda föräldrarna kan hjälpas åt 😉 Nu har du ju inte bett om råd men jag ville bara vara hjälpsam o tipsa 🙂 Annars är jag helt säker på att det helt plötsligt vänder! Lycka till! =)
OSLOFRU SVAR:
Tack för tipset, men tror inte nattmålet är problemet i detta fallet. Men självklart försöker vi utan att ge honom, men efter flera timmars slit så orkar man inte riktigt utan att försöka med ersättning.. :/ tack i alla fall 🙂
Kan hålla med om att jag vet hur det är. Har inget till litet mirakel på G (kan tänka mig att man blir ändå tröttare då), men det med att vakna och vara ledsen om nätterna har vi haft mycket i perioder. Det är först nu senaste veckan som vår lilla son har sovit bättre. Jag tror det kommer och går, beroende på om de är förkylda, har ont någonstans eller har mardrömmar. Man känner sig otillräcklig som förälder och som du säger så behöver ju vi också sömn för att fungera och orka vara den bästa föräldern som vi bara kan. Hoppas ni alla får sova lugnt snart! Kram! <3
Vet hur det känns. L sover i stort sett alltid hela nätterna. Har gjort sen hon var liten bebis. Men nu det senaste har hon vaknat kl 03.00 och vill ha välling. Så det är bara att gå upp och sätta igång, och ibland vill hon inte ens ha vällingen när man kommer med den, även fast hon ropar efter den. men har alltid gjort så att jag tar med täcke och kudde och sover, el låtsas sova iaf! Haha. Tillslut somnar hon bredvid mig. 🙂 men fasen vad jobbigt det är att va uppe så. Man är ju inte människa på natten heller! Nu har ju L feber så det beror säkert på det att hon vaknar mitt i natten. Så det kommer säkert gå över när de är friska. Så har det varit förut iaf 🙂
Vet inte om du bett om råd, strunta i så fall i vad jag skriver. Han har ju varit sjuk så det kan spöka med fortfarande. Vissa barn kan bygga upp en ovana att leva om nattetid. Det går över innan de gifter sig, ja, men ju tidigare desto bättre. Om du känner att det handlar om en ovana och inte sjukdom, så försök på alla sätt och vis ge honom ett besked att på nätterna sover man. Lägg dig på en madrass i närheten och säg bestämt godnatt regelbundet. Han behöver inte ersättning nattetid. Svara på hans ”frågor”=skrik att det är sova som gäller. Då mår han också själv bättre dagen efter, inte att tala om i längden. Hur som helst går det här över, vill bara att du vet att detta är vanligt!
OSLOFRU SVAR:
Tack, det känns skönt att höra att det är normalt i alla fall. Tack för tips, jag är tacksam för all hjälp och råd jag kan få !