Hej på er!
Imorses när jag läste era kommentarer så var det en fråga som jag kände att jag ville svara på här, då det säkert är fler av er som har tankar och åsikter kring ämnet.
Så här skrev Julia:
Jag har en fråga om hur du och din man ställer er inför pojkar och dockor?
Min son är 10,5 månader och jag ska ha mitt andra barn när han är 15 månader.
Jag tyckte att det var en jättebra ide att köpa en docka till honom innan bebisen kom, så att han kan vara delaktig med en egen bebis utan att behöva höra att han måste akta hela tiden. Och för att det nya tillskottet inte ska bli en chock.
Men min sambo ratade iden fullständigt, ”min pojk ska INTE leka med dockor” Det är inget som pojkar gör osv.
Jag känner lite att det är begränsande att utesluta dockor helt bara för att min son råkar vara pojke! Då får han ju inte ens välja själv att inte vilja leka med dockor.
Hur tänker du kring pojkar och dockor? Är det något ni har hemma? Hur gjorde ni för att ”förbereda Filip inför Oskar?” Förbereda är kanske fel ord men jag hoppas du förstår.
Du har verkligen världens finaste familj och jag hoppas ni får det jätte trevligt i Sverige under helgen 
Mitt svar:
Hej Julia!
Jag har alltid varit väldigt klar med min åsikt kring ämnet angående om man ska uppfostra sina barn könsneutralt eller inte. Min åsikt är att pojkar är pojkar och flickor är flickor och så ska dom också uppfostras. Detta innebär att jag klär mina pojkar i ”pojkkläder” och köper leksakar som är ”till för pojkar”, så som bilar, lego, grävskopor, tågbanor osv. Du kan läsa mer om hur jag menar HÄR. Jag tror att det förvirrar barnen mer om man uppfostrar dom som ”hen” och inte är klar med vilket kön dom har. Jag tror att det är på grund av den här Hen-hysterin som det är många barn som blir osäkra på deras identitet och därmed inte förstår om dom är pojke eller flicka och många går till och med så långt att dom väljer att byta kön. Detta tycker jag är fruktansvärt..
När det kommer till att köpa en docka till din son för att han ska få öva på syskonrollen så har inte det så mycket med att göra om barnet är en pojke eller flicka, utan jag tror kanske inte att det är en så bra idé oavsett kön här. Att bli syskon är någonting som är väldigt svårt att förbereda ett barn på, speciellt om barnet bara är några månader. Jag tror inte att han kommer att koppla att dockan är en bebis och även om han tar bra hand om dockan så innebär inte det att han kommer reagera bra/dåligt på sitt nya syskon. En docka är en leksak och ett syskon är en människa – dessa två menar inte jag går att jämföra..
Att köpa en docka till en pojke som leksak har jag däremot ingenting emot alls. Filip tycker att det är kul att leka med dockor när han är hos vänner som har dockor, samt på förskolan där det ligger dockor överallt och självklart får han leka med vad han vill när han vill. Däremot är han personligen mer intresserad av att köpa bilar/tåg/lego osv när vi är i leksaksbutikerna, så det är vad vi köper honom till vårt hem. Skulle han vilja köpa en docka så skulle jag antagligen säga nej och erbjuda något pojkigare, just för att markera att han är en pojke. Så länge som jag kan så kommer jag inte att uppmuntra mina pojkar att klä sig som tjejer och lika med tjejiga leksaker. Detta kommer jag att göra för att jag vill att mina pojkar ska vara bekväma i sitt kön och vara nöjda med dom som dom är. Skulle dom mot all förmodan önska att göra flickigare saker när dom blir äldre så kommer jag inte hindra dom från det, men det får vi helt enkelt ta där och då.
Så hur förberedde vi Filip inför att Oskar skulle komma? Det var väldigt svårt eftersom Filip var så liten.. Men vi pratade alltid om att det låg en bebis i magen och det verkade som att Filip förstod att det var någon där inne eftersom han alltid ville klappa och pussa mig på magen. Sen så försökte vi träffa våra vänner som hade små bebisar och på så sätt fick Filip lära sig att vara försiktig i närheten av dom. Han klappade försiktigt och var väldigt varsam.
När det väl var dags för första mötet med sin lillebror så var vi väldigt noga med att inte ge Oskar för mycket uppmärksamhet i början, utan vi var väldigt gosiga med Filip och ville visa att vi fortfarande brydde oss minst lika mycket om honom fortfarande, även fast vi hade en till familjemedlem att ta hand om. Filip fick presenter när Oskar kom och vi satte lillebror lite åt sidan.
(du kan läsa mer om första mötet Här)
Sen har vi nog haft väldig tur med hur syskonen har lärt sig att älska varandra. Ni som läser min blogg vet ju hur go Filip är mot sin lillebror och att Oskar har fått en så naturlig och självklar plats i familjen.
Jag tror att det är svårt att förbereda en liten bebis på att få en bebis till och man får helt enkelt bara ta det som det kommer när dagen kommer då storebror ska få träffa sitt lilla syskon för första gången. Men jag tror att det är viktigt att man visar massor med kärlek och massor av uppmärksamhet till stora syskonet så att han/hon inte känner sig bortglömd.
Nu är detta mina åsikter och mina tankar kring pojkar, flickor, hen, dockor, syskon och så. Alla tycker såklart olika och alla har sina egna åsikter. Ni får gärna kommentera era tankar kring ämnet, men kom ihåg att vara sakliga och inte göra några påhopp på varken mig eller någon annan som väljer att kommentera och berätta sina åsikter.
Hoppas att du fick svar på din fråga Julia och massa lycka till med din fina familj! Kramar S
Men du påstår ju att man skulle bli förvirrad om vad för kön man har för att man leker med en viss sak eller för att människor använder ”hen”. Det är inte sant och inte en åsikt utan rent felaktigt påstående. Varför är det så otroligt viktigt för dig att dina pojkar är vad sådana som dig säger är pojkigt? Vad händer om din son vill ha en rosa tröja eller docka? Varför går din värld under? Blir han en sämre människa?
Du vräker ur dig massa sjuka åsikter som inte är sanna (läs en bok eller tidning för guds skull som sagt, kanske plugga eller gör något med ditt liv?) men sen vågar du inte kommentera eller svara på frågorna som folk ställer? Usch, verkligen fegt.
OSLOFRU SVARAR:
Vräker ur mig massa åsikter som inte är sanna? Vad menar du med det? Alla har väl rätt till att tycka och tänka som dom vill?
Fast en docka är ju ingen tjejleksak, det är ju en leksak. Bara leksak. En jätte bra leksak dessutom som tränar barn på att ta hand om någonting. När man leker mamma, pappa, barn som liten så tränar man ju inför vuxenlivet och då brukar ju dockor ingå i leken. Det gjorde det i alla fall när jag och min bror lekte som små. Jag tror att det är jätte viktigt för alla barn att lära sig att ”ta hand om” både när det kommer till lek och verklighet. En docka kan ju inte skada en pojke på så sätt att han inte vet att han är en pojke. En framtida far ska ju också ta hand om sitt barn så det är ju inga konstigheter. Precis som att en tjej någon gång ska ta körkort och tanka sin bil och på så sätt är det helt naturligt att hon leker med bilar. Så jag förstår verkligen inte hur du resonerar där. Vi är jätte tydliga gentemot vår dotter med att hon är en tjej och vi vill att hon ska vara stolt över att vara det och inte på något sätt känna sig hämmad här i livet när det kommer till att göra det hon vill.
OSLOFRU SVARAR:
Det är så sant som det är sagt. 🙂
Hejsan!
Det här är, som du skrev, ett väldigt känsligt ämne och där varje individ har rätt till en egen åsikt. Det är ju barn det handlar om och såklart vill man ge dem de bästa förutsättningarna för att de ska bli lyckliga i livet. Så länge folk vill det blir jag ändå glad trots att din åsikt inte stämmer överens med min riktigt. Så nu tänkte jag berätta om min syn på barnuppfostran för det är ju alltid bra att bredda sina synvinklar. Ingen är ju färdiglärd.
Jag ser din poäng men jag ser också ett problem. Utifrån egna erfarenheter.
Missförstå mig inte nu, jag har alltid känt mig precis som en hon, och när jag var liten älskade jag att leka med prinsessor och gosedjur. Men jag älskade också riddare och avskydde dockor. Något min omgivning inte verkade förstå. Det var aldrig min familj utan fröknarna och framför allt barnen på dagis. Jag blev mobbad för att jag var inne i ”killarnas avdelning” ibland och lekte med riddare. Förstår du? Mobbad av femåringar och så rädd för dem att jag sprang in i garderoben om andra kom in i rummet. Jag visste att de skulle sjunga ramsor, hoppa runt mig och göra narr av mig. Femåringar gjorde det mot varandra? Och faktiskt, så var det bara killarna.
Det där med dockor rörde mest fröknarna. Jag har aldrig haft några moderskänslor för dockor eller bebisar för den delen och nu, vid snart 17 års ålder är jag fortfarande inte säker på att jag vill ha barn. Jag känner bara inga moderskänslor för dem och har aldrig gjort. Däremot känner jag extremt starka sådana för djur så de finns ju där inom mig i alla fall. Om jag nu får barn eller inte får framtiden utvisa beroende på hur jag känner då men jag kommer aldrig skaffa några bara för att det är det kvinnor förväntas göra. Det är ju bara orättvist mot barnet!
Men hursomhelst, det är här könsroller blir problematiska. Vem lärde de här femåriga killarna att det bara var pojkar som lekte med riddare? Jo, deras föräldrar. Och tydligen var det så inrutat i dem att det blev okej att reta mig. De killarna gick jag med från dagis och upp till sexan och jag kan ju inte säga att det blev bättre. Att de redan i sådan ung ålder placerades i en könsroll gjorde naturligtvis att de anammade beteendet unga killar brukar ha. Det var de som skrek högst i klassrumet, avbröt den kvinnliga läraren (men aldrig den manliga – honom hade de respekt för) tog sig friheten att kommentera ens kropp och sjunga ramsor om tjejer.
Såklart är inte alla killar såhär och blir inte så bara för att de tilldelas en könsroll. Killarna jag går med nu är underbara. Snälla, ödmjuka och förstående. Vi kan prata med varandra och de har faktiskt sagt att, när vi pratat om jämnställdhet, att de tycker det är jobbigt att de aldrig kan krama varandra i skolan utan att någon ropar BÖG efter dem trots att kramen var helt vänskaplig. Exempelvis.
Jag har egentligen ingenting emot könsroller och jag tror att de finns för att kvinnor och män rent generellt tycker om olika saker. Det har jag inget problem med.
Det problematiska tror jag uppkommer när barnen blir intutade något. Att det ÄR skillnader på kvinnor och män. Att de SKA behandlas olika och SKA göra olika saker och SKA tycka om olika saker. Man ska vara försiktig med det. Vissa känner sig som en kvinna fast man fötts som en man och då är det viktigt att barnen förstår att den här människans värde inte minskas. Att den här människan inte är konstig. Att kvinnor inte ska behandlas på ett annat sätt än män bara för att de råkade födas med en annan sak mellan benen. Jag tror att man gör det genom att låta barnen välja själva och inte skilja i uppfostran mellan tjejer och pojkar. Om man gör det lär man ju dem att det är skillnader mellan könen och då blir det lätt så att kvinnor ses ner på eftersom vårt samhälle genom historien varit mansdominerat. Fast det inte var så man menade.
Jag tror att genom att behandla dem lika kommer de se på varandra som jämlikar. Jag tror att genom att uppmuntra dem att göra det som de gillar, oavsett vad det nu råkar vara, kommer de hitta sig själva lättare och naturligare. Förstå vad som gör en lycklig. Jag tror om man lägger ner tid på att förklara varför vissa saker, som att slåss och sparkas, är dåligt kommer barnen utvecklas till tänkande och självständigt resonerande individer. Jag tror att om man uppfostrar dem med kärlek och uppmuntrar ett snällt beteende mot alla så kommer de utvecklas till individer som behandlar sin omgivning snällt. Och det är ju ändå det viktigaste.
OSLOFRU SVARAR:
Jag förstår vad du menar och det är hemskt när barn retar varandra och jag blir ledsen av att höra att du haft det tufft i din uppväxt på grund av detta.. Du verkar vara en väldigt klok 17årig tjej och jag önskar dig all lycka i framtiden och jag hoppas att du en dag får chansen att bli mamma även fast du kanske inte vet om du vill det just idag. <3 Du verkar ha sunda värderingar och jag är övertygad om att du kommer bli en fantastisk mamma om du önskar det en vacker dag <3
Jag håller med många av de som kommenterar. Du borde läsa på lite… Att komma från en småstad och bara läst på gymnasienivå (?) verkar inte ha gjort så gott för dig. De allra flesta har mer vett i den här frågan, och det handlar inte om att vi andra vill göra våra barn till hen. Du kanske borde studera vidare?, eller läsa dagens nyheter? .. Eller vad som helst som kan vidga din trångsynthet.
Jag lekte mycket med bilar och sådant som du klassar som ”leksaker för pojkar”. Som någon skrev ovan, jag tror inte att man skall göra för stor sak utav det, det är bara leksaker. Barn har bra fantasi och vill ju leka med allt fråm träbitar och snören till dockor. 🙂
När en föräldrer vägrar sitt barn en leksak med motiveringen att leksaken är till för barn av det motsatta könet, sänder ju det en väldigt tydlig signal till barnet. Det blir rotat hos barnet, och är ju dels sådant som kan vara en bakomliggande orsak om barnet sedan kanske t.ex. mobbar ett annat barn för att det leker med en leksak som ”är till” för det andra könet. Det är förståeligt, för den som mobbar har ju då vuxit upp med att pojkar ska inte leka si, och flickor inte leka så.
OSLOFRU SVARAR:
Jag förstår hur du menar. Men som jag också säger så får Filip leka med vad han vill när han är på dagis och med andra barn som har ”tjejiga” leksaker. Det är bara det att vi inte har sånt här hemma.
Håller med några kommentarer här!!!
Tycker det är dåligt av dig att Filip inte ska få en docka om han vill ha det. Det är inte leksakerna som gör det…. Verkligen inte. Du borde faktiskt läsa på lite.
Bäst att jag inte skriver mera för det blir bara fula saker. Är så arg över hur du resonerar!!!!
Jag lekte också med bilar o lego men inte blev jag en pojke för det.
Det är faktiskt pga såna som dig som folk inte vågar komma ut med att de vill byta kön.
Fy!!!!!
OSLOFRU SVARAR:
Oj, hoppas du inte blir allt för arg på mig. :/
EXAKT det som Emma skrev här ovan! Det är pga människor som är okunniga och aldrig läst på om någonting (sådana som dig) som gör att människor väljer att ta sina liv, absolut inte för att de är trans. Man ”är” inte ett kön bara pga vad man har mellan benen.
Det är inget ”dåligt” eller ”hemskt” att vara transperson så sluta prata så illa om dessa människor! Det är obehagligt och elakt och inget man borde vilja sprida.
Det jag undrar är om du ska bemöta alla frågor här ovanför? Om du tror att dina barn förvandlas för att de leker med dockor? Varför dockor skulle vara något som bara flickor kan leka med? Om inte män kan ta hand om barn? Varför en flicka inte skulle vilja leka med lego eller bilar? Varför du förbjuder dina barn att leka med vissa saker? Tror du det kan vara därför pojkar ”hellre” leker med vissa saker för att trångsynta, småstadsföräldrar och hemmafruar bestämmer vad de ska få leka med?.
”Som många av er också påpekade så är ett ”könsbyte” någonting som är väldigt tufft och många tar till och med sitt liv för att slippa gå igenom. Varför i hela friden ska vi då uppmuntra folk till att vara ett kön dom inte är?”
Du skrev det här i det gamla inlägget du länkade… Är du seriös? Ursäkta mig men jag kan följa dina resonemang även om jag inte håller med ända till det här. Du vet väl att transpersoner inte mår dåligt och tar livet av sig bara för att de är transpersoner? De gör det för att samhället har en så skev syn och är så oförstående när det kommer till deras situation. De tar livet av sig på grund av folk som dig. På grund av att de ses som ”konstiga” och onaturliga. Det är DÄRFÖR de mår dåligt. Ingen föds med självmordstankar, men efter att ha växt upp och spenderat 10, 20, 30 år med att folk runt omkring ser ner på en och kallar en för konstig och onaturlig då kan man få en dålig självbild och önska att man inte fanns. Jag fattar inte hur du tänker när du skriver så där. Är du verkligen så blind och dum att du tror att någon vill ta livet av sig bara för att de är födda i fel kropp. Det är ju så uppenbart att det är på grund av hur samhället behandlar dem som de mår dåligt. Om ingen hade mobbat dem, om ingen hade påpekat varför och vad som är ”fel” med dem så LOVAR jag dig att de inte hade velat ta livet av sig. Varför tror du att ”normala” människor ibland också vill ta livet av sig? AV SAMMA JÄVLA ANLEDNING! Man mår inte dåligt för att man är trans, man mår dåligt för att man behandlas som skit av omvärlden.
Skulle verkligen vilja höra dig motivera vad Lego, bilar och dockor har med könet att göra? Bygger dina barn Lego med snoppen? Det låter ju onekligen som så. Du menar att du vill att dina söner ska känna sig trygga i sin könsidentitet, men vilka leksaker man leker med eller vilka färger man tycker om påverkar inte vilket kön man har/identifierar sig som. Det känner man inombords. Trygg i sin könsidentitet är man om man vågar bära färgerna man älskar och leka med leksakerna man tycker om, utan att tvivla på vem man är. Eller vad tror du skulle hända om dina söner nu började leka mer med dockor? Skulle de successivt förvandlas till små flickor? Hade du börjat tvivla på om du var kvinna eller man om du, till exempel, slutade sminka dig eller började bära t-shirtar med manlig passform?
Så otroligt sorgligt att vilja sätta sådana ramar på sitt barn.
Tack så mycket för svar 🙂 jag klär min son i kläder från pojkavdelnigen och han har mycket nallar, musikinstrument och många bilar! Nu väntar vi en dotter så vill han inte leka med en docka så får hon ta över den om hon visar intresse! Men jag tycker att han ska få välja det själv då, Och bebisen i magen också! Det var jätteintressant att läsa hur du/ni tänker över det hela och hur ni gjorde med Filip när du vad gravid!! Jag tycker att ni som kommenterar att Susanna är korkad osv kan låta bli att kommentera i över huvud taget, jag tycker absolut inte att det är synd om dina barn som någon skrev! Dom verkar väldigt lyckliga och trygga!
Tack så jätte mycket för svar 🙂
Jag håller med dig i det mesta. Jag hatar ordet hen och förstår inte varför man inte får vara pojke/flicka. Mina flickor är flickor och klär sig även så men min stora tjej älskar bilar så självklart har hon fått massa bilar, hon lär inte bli en pojke för det. Precis som om jag hade haft en son hade han absolut fått en docka.
Även jag lekte med dockor, bilar,leg etc och jag är inte det minsta förvirrad kring mitt kön. Varför skulle man vara det? Så otroligt korkat. Läs en bok!
Så om dina barn vill ha en docka så får dom inte det? Det var det elakaste jag läst på länge, väldigt länge. Vad är det du tror ska hända om de leker med dockor? Varför skulle bara flickor leka med dockor? Du menar alltså att män inte kan ta hand om barn? Iofs verkar du ju tycka att män är mindre kapabla till saker då din man inte verkar förstå hur man städar och då han tydligen inte klarar av att packa sin egen väska när ni ska åka bort?
Att låtarna barn leka med allt är definitivt inget som gör dem förvirrade eller andra dumheter. Du är så opåläst och de rks att du varken läser tidningar eller böcker eller har studerat någonting. Återigen att tro att människor väljer att byta kön pga vad de lekte med eller vad de blev kallade är SÅ OKUNNIGT då det inte stämmer och återigen visar su dig vara transfob vilket är otroligt obehagligt och kränkande mot andra människor. Du begränsar dina barn och jag tycker uppriktigt synd om dem. Att vägra köpa en docka till sitt barn… Det är som sagt endast elakt. Kanske du skulle läsa på lite om saker och ting istället för att vara en honofob och transfob och gå runt och vara rädd att dina söner ska bli något utav det. Stackarna lm det skulle vara så, de skulle inte få något stöd alls hemifrån. Tror det är betydligt farligare att visa sina barn att män inte kan städa eller ta hand om andra, att kvinnor inte kan jobba eller lära sig saker -de är ju betydligt värre än att låta barn leka med precis vad de vill från leksaksaffären!
Oj vad glad jag blir över att se att det fortfarande finns dem som delar min mening om hur viktigt det är att lära barnen att känna sig trygga i sitt kön! Jag håller med dig i nästan alla punkter och tror att det är extremt viktigt att låta barnen vara trygga i sig själva och sin ”könsidentitet”.
Mina pojkar har automatiskt dragits till pojkiga leksaker och lekar sedan födseln och det är absolut inget jag har styrt in dem på, och jag tycker att det är så häftigt att se att det liksom ligger rotat i ”könet”. Sen kan dem även leka med flikigare leksaker, leka flickigare lekar och även leka tillsammans med flickor utan problem.
Jag har även förståelse för att det kan vara annorlunda för andra, och jag dömmer såklart ingen…
För mig är Hen ett stort NEJ, vad är det för fel på Han eller Hon?
OSLOFRU SVARAR:
Exakt. Dock verkar det vara du och jag mot världen 😛
Det där är ett jättesvårt ämne. Något som jag får allergiska utslag av är de där könsneutrala förskolorna då alla är hen och inga varken tjejiga eller killiga leksaker får förekomma. Vart tog rätten att välja vägen? Varför kränka någon som känner sig som en han eller en hon. Jag är väldigt säker på att jag är en hon och är ganska säker på att mina flickor är hon.
Däremot älskade jag bilar och andra grabbiga saker då jag var liten. Började inte leka med dockor förrän jag började på lekis ( japp det hette så på 70 talet) då jag var 6 år gammal .
Trots detta blev jag mamma vid 18 och har valt ett typiskt kvinnligt jobb där jag får vårda.
Mina tjejer har alltid fått välja och min äldsta dotter skulle byta bussningen på sin trehjuling då hon var liten och plocka ut verktyg precis som då pappa grejade med bilarna,
Sen var hennes favoritleksaker my little pony och hon sparade ihop till ett eget Barbiehus som 6åring. Jag tror att man inte ska göra för stor affär av det. Låt dom välja och vill dom ha en docka så vad är problemet egentligen? Jag lekte med leksakspistoler, bilar och mest med pojkar som liten och jag är INTE osäker på mitt kön. Tvärtom.