Oslofru

Nu är min kula enorm! Det ser nästan lite lustigt ut eftersom resten av kroppen är rätt så normal och jag har inte svullnat så som jag gjorde när jag var gravid med Filip. Utan jag ser ut som vanligt, men med en megakula på magen som är stenhård och konstant jättespänd.

Jag har inte haft alls ont av min mage fram tills nu, trots att den varit stor så har den liksom inte märkts så mycket. Men nu, senaste dagarna så har den blivit så hård och är i vägen hela tiden. Jag känner magen mot mina ben när jag sitter, jag har svårt att komma fram utan att slå i magen och den känns väldigt tung att gå och bära på. Men som tur är så behöver jag faktiskt inte röra mig så mycket, utan sitter mest i en mjuk stol eller ligger i plurret och flyter omkring och känner mig lätt som en fjäder.

Det är bara några få dagar kvar som jag kommer att vara gravid, antagligen någonsin för resten av mitt liv. Så trots att jag har lite krämpor nu i slutet så försöker jag ändå njuta av sista tiden. Att få gå och bära på ett liv som utvecklas och växer till sig i ens egen kropp är en otroligt häftig upplevelse och någonting man ska vara stolt, tacksam och lycklig över att få vara med om. Så jag är otroligt glad över min ”lilla” kula och bär den sista tiden med en oerhörd stolthet. 13 dagar kvar idag, vi får hoppas att det lilla miraklet vill vara kvar så länge och växa till sig och bli stark. Och så får vi hoppas på en snabb och smärtfri förlossning sen när det väl är dags. <3