Oslofru

Även fast jag inte kände mig helt hundra idag så ville vi ändå ta oss ut en promenad innan lunch. Jag har sagt det en miljon gånger, men på något sätt så känns det som att jag inte kan säga det nog. Min man är den finaste människan jag känner och vet om. Han är så snäll, hjälpsam, godhjärtad, omhändertagande, omtänksam, kärleksfull.. Ja, jag kan fortsätta i en evighet men aldrig beskriva tillräckligt med ord hur fin min mans personlighet är. Jag är så stolt och tacksam över honom och jag är så lycklig över att vi har träffat varandra. Vi har bara känt varann i några få år, men det är dom överlägset bästa åren i mitt liv och jag skulle aldrig kunna föreställa mig att leva en sekund utan honom.

Jag kunde heller aldrig kunnat få en bättre pappa till mina barn. Man kan se över hela min man hur mycket han älskar sin son, fru och kommande bebis. Han behöver inte säga någonting till mig, jag bara vet det. Hans familj betyder allt för honom och det finns ingen plats Filip känner sig mer trygg på än hos sin pappa. Jag känner mig själv väldigt lugn och trygg själv hos min man och jag vet att han alltid är där för oss, oavsett vad.

Jag är så lycklig, men samtidigt rädd över att vi har det alldeles för underbart tillsammans. Jag är så beroende av min man att jag inte riktigt vet hur jag fungerar utan honom. Men jag antar att det är så här äkta kärlek känns och jag är så glad att jag har fått en helt ny mening med mitt liv. Karriär, pengar, fame och allt det där som många strävar efter betyder ingenting i jämförelse med den kärlek jag känner för min familj. Min man, Filip och bebisen i magen betyder allt för mig, verkligen allt. <3