Vem kunde tro att man kunde vara så här lycklig? Jag kom precis hem från min promenad och satte mig i soffan, Filip sover och jag har lite tid för mig själv. Det är tyst i lägenheten och jag bara kände hur bra jag mår och hur lycklig jag faktiskt är. Jag har allt jag någonsin kunde drömma om. Min man är obeskrivligt fantastisk, min son är frisk och världens sötaste, mina vänner är få men väldigt underbara, mina föräldrar och släkt är så kärleksfulla. Jag bor i en stad som jag verkligen trivs i, vi håller på att bygga vårt drömhus och jag är precis där jag önskar att vara i livet. Ibland när jag kommer på hur bra jag faktiskt har det så blir jag lite rädd. Kan man verkligen få ha det så här bra utan att något hemskt kommer att hända? Jag blir nästan rädd över att ha det så här bra. Men jag antar att man bara måste försöka att njuta av varje lyckliga stund man har och ta vara på varenda sekund som går för man vet aldrig vad som kommer att hända i framtiden. Vad säger man, Carpe Diem 😉
