Godmorgon!
I natt vaknade jag av att jag låg alldeles ensam i min säng. Jag sover inte lika bra när min man inte är där, det känns liksom som att någonting saknas och sömnen blir på så sätt lite oroligare.. Men det var värre för min man, för när han kom in med Filip till mig imorses så fick jag reda på att dom hade varit vakna nästan hela natten. Filip hade sovit jätteoroligt och ville inte att M skulle lämna hans sida, så då gjorde han inte det.
Som tur är så är vi två. Jag får sova på nätterna och sen går jag upp med Filip på morgonen så att M får lite sovmorgon.
Jag har märkt att Filip blivit väldigt kelig av sig och vill gärna sitta hos oss, kramas och pussas. Kanske det kan ha med det att göra att han vaknar på nätterna.. att han bara vill ha närhet?
Men så länge jag fått sova på natten så är det helt okej med mig att mysa hela dagarna långa, speciellt på morgnarna!
Vi får se sen hur det kommer gå när lillebror kommer, kanske han blir jätteavundsjuk när han inte får 100% uppmärksamhet längre. Eller så blir han superglad eftersom han då får ännu en familjemedlem att mysa med! 😉
Ja säkert, vid 18-20 månader är det en fas vilket stämmer rätt bra med hans ålder. Det ihop med att han märker att något stort är på g (lillebror) kan nog göra honom orolig.
Vår stora kille var väldigt orolig veckorna innan lillebror föddes, han var dock 3 år och fattade att det var en bebis som skulle komma. Gissar att även yngre barn förstår att något ska ske även om de inte fattar vad
Haloj
Hur många månader är han nu?
Hur länge sover han på dagen och hur många timmar natt? Tänkte om han ligger i överkant på sömnmängd..
Annars låter det ju spontant som tänder, sjukdom eller utvecklingsfas..
OSLOFRU SVAR:
Han är 1 år och 8 månader. Är garanterat en utvecklingsfas 🙂
Det är ju så jobbigt när nätterna strular, både för barnet och för en själv som förälder. Vissa nätter känns det inte som man får någon djupsömn alls då man vaknar en gång i timmen och måste stoppa in nappen, man känner sig liksom inte utvilad när man går upp på morgonen. Men vad skönt att ni delar upp det så bra så ni båda får sova. Jag tror helt klart att barn kan vakna om natten för att de vill ha närhet. De ser ju att föräldrarna sover ihop i samma säng så tankarna går säkert åt något som -Varför får ni sova ihop medan jag måste sova ensam? Varför får inte jag sova hos er? Jag vill också ha närhet och trygghet. Vår dotter är snart 1 år och hon sover i egen säng, men jag har en bekant vars 1 åring och 6 åring sover i hennes säng och hon sa just det jag skrev ovan till mig, och det blev faktiskt en liten tankeställare, i alla fall för mig. Fast jag sover ju extremt dåligt när jag har någon som ligger och sparkar mig i ryggen om nätterna så att samsova är väl inget alternativ, iaf inte för oss. Föräldrar behöver ju lite egentid med varandra också menar jag 😉 Men som sagt, att en del barn vaknar ofta om nätterna kan säkert ha någonting med just det att göra.