Godmorgon på er!
Igår var min man iväg på middag med jobbet och åkte redan strax innan fem och konstigt nog så kände jag mig så oerhört ensam efter att han hade åkt. Det är så konstigt för han brukar ju vara borta på veckodagarna när han jobbar. Men av någon anledning så känner jag mig lite extra ensam när jag blir lämnad på dagar som han i vanliga fall hade varit hemma.
Jag och min man är som en och samma person. Vi älskar att umgås med varandra och gör nästan allting ihop. Det är väldigt sällan vi är skilda på vår fritid, utan vi är alltid tillsammans, all tid som vi har möjlighet att spendera med varanadra. Självklart unnar jag min man att göra saker och han unnar mig, men helst gör vi saker ihop helt enkelt!
Jag är så stolt över min man och han var så fin igår när han åkte. Självklart ville jag bara att hans kulle stanna hemma hos mig och lillkillen, men jag visste att han skulle ha superskoj på middagen. Så han åkte iväg och kvar var jag i det stora huset.
Filip var lite extra grinig på kvällen och hade svårt att somna, så jag satt i vardagsrummet, kollade på serier och sprang upp och ner hundra gånger innan det blev tyst på Filips rum. Under tiden Filip var vaken så var det helt okej, men så fort det blev tyst så kände jag mig så fruktansvärt ensam nere i det stora vardagsrummet. Det blev nästan läskigt tyst och jag började såklart se mig om och lyssna efter minsta lilla ljud, vilket resulterar i att jag blir jätterädd. Jag tror på spöken, men det betyder inte att jag vill se dom..
Så klockan åtta gjorde jag iordning mig och gick upp till sovrummet. Först kollade jag till min son så att han hade det bra och sen smög jag in och la mig under täcket. Men tro inte att jag kunde sova, nejdå. Jag släckte lamporna och la mig för att sova, men lyssnade, tänkte och oroade mig själv. Fy fasen, jag är verkligen inte bra på att vara ensam!
Jag gick upp igen, tände alla lampor i sovrummet, WICen och vår toalett. Kollade runt överallt, la mig ner och kollade under sängen. Ingen där. Så dum jag är, vad tror jag egentligen att jag ska hitta? Det är så typiskt mig, för så här skulle jag aldrig hålla på om min man var hemma.
Så jag släckte alla lampor igen, gick och la mig och somnade efter en stund och sov lite oroligt.. Men jag vaknade till när min man kom hem och kröp ner jämte mig, höll om mig, pussade på mig. Nu kunde jag sova på rikigt, nu var jag äntligen hel igen.. <3
Tro på Gud istället – det är tryggare än att tro på spöken 😉
Det är väldigt skönt att ha en trygg grund att vila på. En enkel och kravlös tro på att det finns någon som alltid lyssnar. När mina barn var små brukade de be den här bönen på kvällen (som de lärde sig i Kyrkans barntimmar):
Nu kryper jag ner
i min sköna säng.
det är skönt att somna.
Du är här Gud.
Du är nära mig.
Du är så nära mig
som mina lakan.
Du omsluter mig
på alla sidor
och håller mig
i din hand.
Det är skönt att veta.
Amen.
Kram <3
åh, haha. Ibland är jag precis likadan – Saknar Jesper som tusan redan efter en timma. Men så finns det ju dagar då man njuter av all egentid.. Typ som idag..
Fin du är!!!
Jag älskar egentid, men jag älskar även tiden jag har med Nin sambo, men att han jobbar på dagarna under veckorna är inget problem alls, det ger mig utrymme att vara själva träffa vänner, vila och göra Nina läkarbesök och annat som jag har på min agenda, men för nåt er sedan arbetade han skift och jobbade ganska ofta kvällar men då kände jag mig så mycket mer ensammes än vad jag gör på dagarna, konstigt…..
Nu jobbar han för det mesta dagtid och det passar oss och mig mycket bättre, sen gör vi saker på varsitt håll även på fritiden, men då är det ju själv valt.
Tråkigt att du är mörkrädd, det är jobbigt att inte könns sig trygg i sitt hem, hoppas du får ordning på den biten så att det känna lättare att vara själv även om det inte är roligt……
Hoppas ni har en bra söndag
så fin du är!
Åh vad fina ni verkar vara!
Så är exakt jag och min sambo också haha. Vi umgås nästan hela tiden, och älskar att spendera fritiden tillsammans!
Men usch vad jobbigt :/.. Det är lätt att psyka sig själv så där när man är ensam, iaf när man är van att ha någon nära en hela tiden!
Hoppas du får en super mysig söndag fina du <3 Kram
Ojdå, du kanske ska kolla upp varför? Känns väl lite väl att lägga sig kl 8 och vara mörkrädd? Eller?
Vet precis hur det känns! Min man är borta hela veckorna, far på söndag 35 mil och kommer hem torsdag och vi är precis som er, som en <3
Jag känner igen mig i det du beskriver. Det är konstigt och ensamt ibland när sambon inte är hemma.