Godmorgon!
Innan Oskar kom till världen så gjorde vi det som vi trodde var bäst för Filip och hade därför rätt så ordentliga rutiner på saker och ting. Vi gjorde sånt som egentligen är en självklarhet, så som att sitta vid matbordet i sin egen stol och äta. Inte klättra på borden, inte springa inomhus med ytterskor osv osv. Självklara saker egentligen. Nu däremot så har vi kommit fram till att det är så betydligt mycket lättare att göra som Filip själv vill för att behålla friden i hemmet. Så länge alla är nöjda och glada så gör det väl ingenting om han klättrar på borden, leker med ljusstakarna och äter kvällsgröten i soffan?
Jag känner liksom att jag får välja mina fighter när jag är ensam hemma med två barn och med den här lilla pojkens starka vilja så vinner han för det mesta och får göra lite så som han vill.
Hur är ni som föräldrar? Om ni har två barn och den ena har en stark vilja, ger ni med er eller står ni alltid strikt på ert? Är jag kanske lite för mesig och borde vara strängare? Eller vad tycker ni?
Eftersom Oskar ofta ligger på bordet i babynestet på morgonen medan jag springer runt och fixar i ordning allt så vill såklart Filip också upp och vara där. Jag tycker faktiskt inte att det gör någonting så länge jag sitter med och ser till att han inte trillar ner.
Sen är det en väldans tur att vårt köksbord är slitstarkt för det blir utsatt för det ena och det andra kan jag tala om! Stolarna däremot är rätt så ömtåliga och vi var försiktiga med dom i början, men nu är det en och annan fläck på så jag antar att vi får köpa nya inom ett år eller så. Men det gör ju ingenting med lite uppgradering då och då! 😉
Vi har precis varit nere med Filip i förskolan och det är så kul att se hur omtyckt han verkar vara av barnen. När han kom dit idag så sprang en av pojkarna fram och krama och pussade på honom, tog han i handen och så sprang dom iväg. ”Jahopp Filip? Då går jag, hejdå!”. Då vände han sig om, såg på mig, skrattade, vinkade och sa ”Hade!”.
Ni förstår inte hur det värmer i mitt hjärta att veta att han har det så bra, jag kunde inte vara lyckligare <3
Det säger väl sig självt att barn inte kan bestämma allt? Din uppgift som förälder är att lära dem vad som är rätt och fel och forma dem till bra människor. Jag hade ju inte uppmuntrat beteende som att klättra på bord då det inte är okej. Det kommer bli jobbigt på förskolan då lärarna där måste uppfostra honom istället och han kommer bli förvirrad. Man ”måste” ha tålamod och vara konsekvent med barn annars blir det ju som att man ger upp. Du, dina barn och din omgivning kommer uppskatta om du uppfostrar dina barn istället för att låta dem göra som de vill – de lär inte bli bra.
Alla gör vad dom tycker är bäst. Men jag skulle inte låta mina barn klättra på bordet tex 😉 lär dom vad jag tycker är rätt och fel och har jag sagt något så är det så. Ibland får jag kämpa när jag bestämt något, men vissa saker är inte ok här hemma.
Sen har jag ju 5 barn med mycket vilja.
Det gäller att ha tålamod 🙂
Men små barn har svårt att förstå varför man får sitta på bordet hemma och inte på förskolan tex, eller gå inne med skor hemma men inte på förskolan 🙂
Sen förstår jag att du inte har samma ork och tålamod med en liten 🙂
OSLOFRU SVAR:
Jag förstår precis hur du menar. Det är nog dumt i längden att låta han göra som han vill. Men ibland så räcker tålamodet helt enkelt inte till och då ger jag med mig. 🙂 Wow, 5 barn, vilken supermamma du måste vara! All respekt till mammor med fler än 2 barn hihi 😉 Kram
Det viktigaste är att du gör det som är bra för dig. Men jag har med mona tvillingdöttrar alltid haft tämligen fasta rutiner, även om de haft strak vilja. Eftersom vi alltid rest mycket, bott på hotell, ätit mycket ute så har det varit vikktigt att barnen har kunnat fungera både i dessa miljöer, på flygplan långa sräckor och hos vänner så har de redan från de varit små lärt sig hur de skall bete sig och detta har fungerat hela vägen upp till det vuxna livet. För små barn blir stora och det är inte enkelt att få en 10 årigt eller 15åring att lyssna om de alltid fått göra som de velat. Barn lär sig snabbt vad som går för sig och vad som inte gör det.
Även barnbarnen som nu är två och fem år har har av sina föräldrar lärt sig vad som är ok och vad som onte är det. Även de reser mycket, är ofta borta och då kanske inte värdparet är lika förtjusta över barn som tillsåts äta gröt i soffan. För små barn har svårt att förstå vad man gör hemma och vad men gör borta.
Att var någrolunda konsekvent har verkligen underlättat och de stota fighterna har aldrig behövts.
Men givetvis ska du och din man göra det ni tycker är bäst. Och är man mest hemmavid så är det ju bara en själv som får ta striderna senare i livet.
Lycka till!
Når møttes du og kjæresten? Når giftet dere dere? Når fikk dere barna? 😀
OSLOFRU SVAR:
Vi möttes februari 2012, Gifte oss september 2013, fick första barn November 2013, andra barnet 10 september 2015 🙂