Oslofru

En stor skillnad från Norge till Sverige är luncherna. Nästan alla norrmän har med sig ”matpakke” som brukar innehålla ett ”rundstykke” vilket är en macka. Jag har alltid varit rätt så stor i maten och jag älskar mina luncher, så för mig är det viktigt att få i mig en stor, varm lunch på dagarna. Men om man ska gå ut och äta i Norge så är det inte som alla underbara lunchställen som finns i Sverige där du får en varmrätt serverad, med salladsbuffe, efterrätt och kaffe för under 100lappen. Nej här är det som att gå ut på restaurang och betala fullt för en huvudrätt (ca 500kr för 2 personer).

Så när vi går ut och lunchar, vilket vi gör väldigt ofta, så är det viktigt för mig att jag får äta så att jag blir mätt, speciellt när man betalar så mycket för det. Därför var jag inte så lycklig i helgen när vi gick och lunchade på Olivias inne i Oslo city.

Det började med att jag var hungrig som ett as och började tjata på min man att hitta ett bra lunchställe. Och när jag börjar få kort stubin så vet min man att jag exploderar inom närmsta minuterna om jag inte får i mig någon mat och sa därför att vi kunde gå till Olivias som inte låg så långt borta.

Väl där så fick vi ett bord och menyn med en gång och jag började spana efter något gott jag kunde beställa och fick syn på en kycklingrätt med pesto och beställde det.

Som ni vet så dricker jag för det mesta vatten, men tyckte det var lite lustigt när dom kom tillbaka med ett minimalt litet glas till mig. Men det gjorde ju ingenting, för dom får bara fylla på det. Men lustigt var det.

Under tiden vi väntade så började Filip bli hungrig så då tog vi genast upp en fruktpurré så att han skulle hålla humöret uppe. Sådan mor, sådan son!

Finns det något bättre än fruktpurré? Skulle inte tro det. Filip älskar det och det är så otroligt bra att ha med sig när vi ska ut någonstans.

Efter en rätt så lång väntan så kom maten. På dom flesta restauranger så brukar man faktiskt få lite bröd medan man väntar, men inte här, så jag trodde jag skulle dö av hunger innan maten till slut kom!

Ner på bordet ställs, inget mindre än en macka.

Visst ser den fin ut, men det var inte mycket mat vill jag lova. En torr brödskiva, med 1 delad cherrytomat, lite tunna skivor kyckling och några få salladsblad. Och vad kalaset gick på ska jag inte ens berätta för då börjar jag väl bara grina 🙂 Mackan slank ner på två röda och kvar satt jag, med en tom tallrik, hungrigare än vad jag var innan jag ens började äta. Jag vet att jag är extra känslig när jag är gravid och torkade tårarna så fort min man sa till mig att vi skulle betala, gå och köpa bullar på caféet vid sidan av.

Så det löste sig till slut och efter några bullar så blev jag mätt.

Men det är en sak som verkligen skiljer sig från Norge och Sverige – luncherna. Så om ni ska hit någon gång så rekommenderar jag er verkligen att överväga om ni tycker det är värt att betala för en dyr, tanig lunch, eller om ni kanske gör som norrmännen istället och köpa ett rundstykke på Ika! 😉