Godmorgon!
Jag tänkte bara skriva lite tankar om dagis och hur vi äntligen har beslutat oss att göra. Det är inte lätt när det kommer till att bestämma över ett annat liv och speciellt inte när det kommer till att bestämma hur man ska göra första åren av sitt egna barn. I Norge har man inte speciellt lång föräldraledighet, utan min mammapermition tog slut redan i juli när Filip var 8 månader. Sen har egentligen pappan 14 veckor, men dessa veckor valde vi att flytta på till nästa år på grund av Ms jobbsituation. Så därför valde jag att sluta mitt jobb och gå hemma lite till eftersom det var allt för tidigt för Filip att börja dagis när han bara var 8 månader gammal.
Nu var egentligen tanken att jag skulle börja jobba igen, mest för att jag själv tyckte att det var långtråkigt att bara gå hemma hela dagarna. Men Filip är ju fortfarande bara en liten bebis och är det verkligen rätt för honom att redan skiljas från sin mamma och vara mer med dagispersonal än sina egna föräldrar? Efter många tankar och diskutioner fram och tillbaka så beslutade vi oss till slut för att jag ska gå hemma till M går ut på pappapermition i maj nästa år. Sen kommer vi att söka dagisplats så att Filip börjar Augusti nästa år, då han är 1 år och 8 månader gammal. Det känns mycket bättre och alldeles lagom!
För mig, min man och min son, alltså oss som familj, så känns detta beslutet alldeles rätt. När jag tänker tillbaka på att jag egentligen skulle börja jobba nu och sätta min son på dagis så blir jag nästan på gråten. Antagligen hade jag haft ett 8-16 jobb och det betyder att jag skulle få se min lilla bebis ca 2,5 timmar varje dag, resten av tiden sover han eller är på dagis. Usch. Kan det verkligen vara bra för barnet?
Nu har ju vi turen att vi ens har möjlighet att gå hemma med våran pojke så länge. Min man har ett otroligt fint jobb och vi har en del pengar sparade. Men jag vet ju att det är många där ute som inte har möjlighet att gå hemma med sina barn så länge som dom skulle önska och dom flesta blir tvungna att lämna barnen på dagis långt innan dom ens fyllt 1 år. Ska det verkligen vara så här?
Min fina lilla familj. Jag är så lycklig och stolt över mina pojkar och dom betyder allt för mig. Jag skulle göra absolut vad som helst för dom båda! Jag har ingen aning om vad som är rätt eller fel när det kommer till barn, uppfostran och hur man ska göra med dagis och allt. Huvudsaken är att man visar kärlek och hur mycket den lille betyder för en. Sen får man helt enkelt besluta vad som är bäst i ens egen familj. För oss var det att vi är tillsammans så länge som möjligt innan Filip ska börja dagis och leka med andra barn. Då kan han förhoppningsvis prata lite grann och gå själv. På så sätt känns det bättre eftersom han kan berätta för oss hur han har det när vi inte är där.
Innan jag fick barn så tänkte jag att mammapermitionen var så otroligt lång, men nu när man har en liten själv så inser man att tiden går alleles för fort. Jag minns det som igår när Filip kom till världen och nu är han snart 9 månader. Nu när vi har bestämt oss för att jag ska gå hemma så ska jag verkligen försöka njuta varje sekund som går med min prins. Vi ska leka, hitta på roliga saker och bara umgås och mysa så mycket det bara går varje dag. Så nu ska jag slita mig från datorn och gå ut och gå med min skatt! 🙂
Vilken fin familj du har! Skönt att kunna stanna hemma lite längre! 🙂 Jobbar som förskolelärare och har 1åringar som är på förskolan 10 tim om dagen. Tror eran lilla kille kommer älska att vara hemma ett tag till! 🙂
Bra beslut! Vidar ska inte börja förskolan för ens han är nästan 2 år har vi bestämt. Barn mår bäst av att vara med sina föräldrar så länge som möjligt. De är alldeles för små för att kastas in i förskolevärlden redan.
Vilka fina bilder. 🙂
Svar: Super mysig är den!
tack söta rara.
Vilken sötis ! 🙂 Förstår att det känns jobbigt, är själv mammaledig och sedan kommer min man vara det så vi kommer inte lämna på dagis innan hon är 1,5 år. Man får vara glad att Sverige har så mycket dagar man kan ta ut 🙂
Vilken söt liten kille ni har!
Så fin familj! Och Filip är ju dösöt! Som du skrev ovan om att gå hemma så mycket med de små så prioriterar jag och min man me. Min man jobbar i Stockholm så när det är dags för mig att jobba ligger jag på halvtid eller mindre bara för att jag vill vara hos/med mina barn när de är små. Man vill ju inte att ens barn ska bli uppfostrade av dagispersonal. De är bara små en gång i livet!
Vilken söt liten kille du har! Låter som ett klokt beslut att stanna hemma, 8 månader är verkligen ungt för att skiljas från föräldrarna hela dagarna.
Vart har ni köpt dom sjukt snygga stolarna?
Din man kan väl flytta över sina dagar till dig? Så kan man göra i Sverige. På detta sätt avsäger den ena föräldern dagarna så att den andra kan vara hemma längre. Så gjorde vi. Funkade galant 🙂
Kära nån vilken söt unge!!! Ni båda ser ju sjukt bra ut så win win för er son 😉
ååh så söta!
Gud vilken fin familj du har! 🙂
Jag har inga barn själv, så har ingen aning hur jag skulle känna i din situation, men kan inte låta bli att tänka ändå att det är helt rätt att vara hemma med barnet lite längre om man kan. Spontant känns det liksom inte helt rätt att (om man inte absolut måste förstås!) sätta sitt barn på dagis när han/hon inte ens är ett år gammal…
Åhh vad mysigt att ni lyckats pussla ihop ledigheten så bra! Så söt liten pojk ni har! 🙂