Oslofru

Vem försökte jag lura med att sommaren och värmen kom med solen? Hehe. Vi har varit ute hela förmiddagen, men haft kläder på från topp till tå.Filips nya favoritsysselsättning är att plocka blåbär vid vår tomtgräns. Hela skogen är fylld med massor utav blåbär så vi äter så mycket vi bara orkar varje dag. Riktigt lyxigt om ni frågar mig och det är så himla gott också till nästan allting. Man kan ha blåbär på filen till frukost, i salladen till lunch och på glassen till dessert. Blåbär passar till det mesta och vi har hur mycket som helst av det!

Enda nackdelen är väl att blåbärsfläckar är lite svåra att få bort, men ingenting som inte försvinner med Vanish 😉

Filip ska sova middag nu i sin säng och sen, från och med imorgon, ska vi nog börja vänja honom vid hans nya vagn som han sen ska sova i på dagis. Han börjar ju redan om en vecka och på dagis så sover barnen alltid middag utomhus i vagnar. Så vi var tvungna att köpa en sovvagn till Filip eftersom vi har en dubbelvagn annars, för den måste ju lillebror ha när storebror är på dagis. Hehe, lite krångligt, men det löste sig till slut och nu har vi i alla fall köpt en vagn som kommer att stå på dagis som Filip kan sova i om han vill på dagarna där.

Jag tycker allt känns så otroligt spännande, men samtidigt läskigt, när det kommer till dagisstart för Filip. Han är ju nästan två år och är, enligt mig och M, alldeles lagom gammal och redo för att börja på dagis. Vi tror att han har nytta av att träffa andra barn och även vuxna. Dagiset ligger bara ca 5 minuter gångavstånd från vårt hem, så det känns också väldigt tryggt att vi alltid är i närheten om det skulle vara någonting. Sen så är jag väldigt glad över hur personalen verkar vara, deras värderingar och sätt att sköta dagiset på passar mitt och Ms tänk som föräldrar och därför tror vi att Filip kommer trivas jättebra där.

Med andra ord är jag egentligen väldigt trygg i valet av att låta Filip börja på dagis, men samtidigt är min son det finaste, viktigaste och mest värdefulla jag har, så det kommer säkert vara dagar då jag sitter på helspänn och är dödsnervös över hur han har det på dagis utan sin mamma. Men det är mitt problem och ingenting som kommer påverka Filip på något sätt. Jag får bara försöka lita på dagispersonalen helt enkelt och skulle det vara någonting så berättar ju dom det för mig.

Nä, vad ska jag säga, det är en väldigt spännande tid här fram över i vår familj. Filip har blivit en stor pojke och börjar på dagis, vi ska få en bebis till och blir fyra i familjen, min man börjar jobba igen och jag får mer ansvar här hemma. Jag ser fram emot vad som kommer, men försöker samtidigt leva i nuet och njuta sista tiden av graviditeten och tiden vi har tillsammans innan allt sker. <3