Oslofru

Godmorgon!

Ja, så hur gick det för mig igår när jag var ensam hemma med mina pojkar? Jodå, det gick okej tills jag skulle lägga Filip. Oskar stensov i babynestet och hade sovit i en timma, så därför tänkte jag att han kunde få ligga kvar där medan jag gick upp med Filip. När M gick så blev han lite smågnällig och verkade trött, så jag gick upp för att lägga honom redan vid 18.45. Sen satt jag där jämte honom i fåtöljen så som M brukar göra. Dock gick det inte lika lätt för mig som det alltid gör för honom. Plötsligt verkade Filip alldeles klarvaken och snurrade runt i sängen och snackade vilt. Först tänkte jag ta upp honom, men så tänkte jag att ”nä nu ska jag inte ge mig!”. Jag bäddade om honom, gång efter gång efter gång.. Klockan tickade och mitt tålamod började ge sig, samtidigt som jag satt på helspänn eftersom jag var rädd att Oskar skulle vakna där nere. Klockan blev 19.45 och en timma hade redan gått… Då vaknade Oskar. Shit! Jaja ”Filip, mamma måste bara hämta Oskar.. jag kommer tillbaka”. Och där började gallskriket. Filip accepterade inte att Oskar skulle komma in i rummet och grät hysteriskt. Till slut fick jag lugnat honom och fick sitta med Oskar i famnen, samtidigt som jag stack in min ena arm hos Filip i hans säng. Sen dröjde det faktiskt inte så länge tills han somnade av utmattning kl 20.10. Phu! Det var lite småstressigt där ett tag, men till slut löste det sig.

Så min slutsats är: Det är inte lätt att vara ensam! En stor eloge till alla ensamstående mammor och pappor där ute som klarar av att ta hand om era barn själva! Wow, vilka hjältar ni är! Jag skulle nog inte överleva länge utan min man vid min sida. Visst fixar man det, men det underlättar extremt att vara två!

All vaken tid går bra, men när man ska sova eller ta hand om vakna barn på nätterna så är det inte så kul.. Men för att fixa och underlätta tillvaron som tvåbarnsmamma på dagarna så är mitt bästa tips att använda bärsele. Jag har en från Babybjörn som praktiskt taget sitter fast på mig när jag har hand om båda mina älsklingar.

Det underlättar till tusen att ha en bärsele att ha minstingen i. Man blir så fri till att göra annat, samtidigt som man har sin lilla älskling tätt intill. Jag känner att jag har full kontroll på Filip och kan lätt som en plätt fokusera på honom samtidigt som jag tar hand om Oskar.

Nu är vi redo och ska traska ner till förskolan. Filip älskar att vara där och det är så kul när han praktiskt taget springer ut för att ta sig dit och när vi väl är framme så vinkar han glatt hejdå till mig när jag ska gå. Det känns så himla bra och jag kan äntligen gå ifrån honom med en bra känsla i kroppen. Vi får se vad jag och minstingen hittar på sen under dagen sen, men nu måste vi nästan gå. Hej så länge! 🙂