Godmorgon!
Mjo, allting är ju relativt. När man trodde att allting var över och att vi var bortom fara så slog det till från ingenstans. M blev dålig tidig igår och efter att jag hade hämtat Filip från förskolan så kände jag mig mer och mer illamående. Först trodde jag bara att det var psykiskt eftersom det enda vi pratat om dom senaste dagarna var just maginfluensa. Jag trodde sen att man inte kunde bli smittad efter att det gått 48timmar, men ack så fel jag hade. Vid 18-tiden så började jag spy och sen kom det flera gånger under kvällen och jag var helt väck hela natten och ända till nu på morgonen. En god morgon är det väl då på sätt och vis, för nu ska det väl banne mig vara över i alla fall? 😛
Nu till något helt annat. Jag har fått många frågor angående hur det går med amningen och det har väl inte blivit direkt så som jag önskat. Med Filip så ammade jag fullt ut i 6 månader, utan några som helst problem. Han fick aldrig ersättning fören efter dom 6 månaderna. Jag hade alltid för mycket mjölk och fick ofta gå upp mitt i nätterna för att pumpa så att brösten inte skulle sprängas. Men det var jag bara glad över eftersom jag alltid hade mat till min lilla prins.
Ser ni att det är Filip på bild1? 🙂
Ingenting med mina barn har varit särskilt lika varandra. Dom är verkligen två helt olika individer och det går inte att jämföra hur barn 1 och 2 är. Denna gången med amningen så gick det suveränt första månaden tills jag åkte in på en akut operation och lämnade barnen hemma själv med M eftersom jag var tvungen att åka ambulans in till akuten. (har ni missat det så kan ni läsa om det här)
M kom dit med Oskar så att jag skulle kunna amma honom, vi hade ju inte börjat med ersättning än och hade ingen hemma, så han skulle få komma med honom till mig så att han skulle få mat. Dock verkar det som att det blev någon felkommunikatinon till operation, så dom gav mig alldeles för höga doser av antibiotika och därför fick jag inte amma på 24 timmar.. Där sabbades min mjölkproduktion helt.. Under den tiden fick Oskar ersättning och sen var det svårt för han att ta tutten. Min mjölk kom inte lika snabbt och heller inte lika mycket. Så efter det så har jag kombinerat amningen med ersättning. Det var tufft för mig i starten att inse att jag inte skulle få helamma min andra son så som jag gjort med Filip, men efter ett tag så blev det rätt så skönt också. Jag är inte lika låst som jag var första gången då ända källan till mat var mitt bröst. Nu kan jag åka iväg utan problem för några timmar och jag har inte behövt amma när jag har varit sjuk eller själv mått dåligt. Oskar är en supergo och glad krabat och han älskar ersättning på flaska lika mycket som att han älskar att ligga vid mitt bröst. Vi får hoppas att min bröstmjölk inte tinat bort fullständigt nu efter min maginfluensa, men jag kommer i alla fall att försöka amma i 6 månader kombinerat med ersättning och smakprover, som vi för övrigt kommer att börja med imorgon för då är han 4 månader gammal! Tänka sig så fort tiden går. 🙂
