Godmorgon!
Vilken skillnad det är på första och andra barnet på alla sätt och vis. Eller kanske det inte är skillnad på barnen, utan snarare på mig som förälder. Med Filip var allting så nytt och det enda jag kunde göra var att lyssna på alla andra med erfarenhet, läsa böcker och fråga mig runt när jag undrade över något. Jag kommer ihåg att framförallt amningen var någonting jag lyssnade väldigt mycket på andra med. Jag var nämligen orolig att jag gjorde fel, att Filip inte skulle få i sig tillräckligt eller att jag matade för mycket. Jag satt alltid med en ammekudde och massa filtar och mindre kuddar för att kunna få till en bra amningsposition och jag hade nästan alltid konstant ont i ryggen eftersom jag satt så stelt.
Denna gången är det helt annorlunda. Jag lyssnar inte på någon annan än mig själv, eftersom jag vet bäst hur mitt barn är och anpassar mig hellre efter honom än hur någon annan förälder har det med sitt barn. Nu sitter jag bekvämt hur jag än gör, vilket kanske beror på att jag är mer avslappnad denna gången. Jag ammar när Oskar visar tecken på att han är hungrig och jag har en mycket mer lugn hållning till allting när det kommer till amningen denna gången. Och det verkar ju som att allt jag gör nu är helt rätt eftersom Oskar mår bra och dessutom har gått upp till sin födselvikt redan efter en vecka. 🙂
Sen kan det självklart ha lite med brösten att göra också såklart. Dom sitter ju inte där dom en gång gjorde uppe i halsen när man precis hade skaffat sig silicon. Utan nu hänger dom lite längre ner, perfekt i nivå när Oskar ligger i mitt knä med en lätt kudde i knät och sen är ju brösten dessutom fyllda med mängder av mjölk vilket underlättar när man har en stor och matglad bebis som vill äta massor.
Så med andra ord. Amningen går som susen och jag hoppas att jag kommer kunna amma i minst ett halvår som jag gjorde sist. Men går det så lätt som nu så ska det inte vara några som helst problem alls, utan snarare bara mysigt.
Filip är redan iväg på dagis och eftersom Oskar sover en hel del på dagarna så tänkte vi att vi skulle passa på att få färdig garaget som vi har byggt på nu i sommar. Porten har kommit och ska monteras och sen är det kanterna på taket som ska skäras rätt och läggas på plats och till sist så är det lite småpill som ska fixas innan vi kan säga att vi är helt klara. Jag har ju inte kunnat hjälpa till så mycket med taket och så innan eftersom jag varit gravid, men nu är jag tillbaka igen och kan klättra och fixa så mycket jag vill! 😉
Vad skönt att det funkar så bra med amningen. Jag var jätte orolig för just amningen när jag var gravid, mest att det inte skulle funka eller att jag skulle tycka att det var obehagligt och jobbigt. Min mamma kunde inte amma mig eller mina syskon då hon vjorde en bröstflrminskning som ung och på den tiden skar man av mjölkgångarna när man flyttade på bröstvårtan, så det fanns helt enkelt ingen mat. Men det visade sig att jag inte hade något att oroa mig för, vår dotter tog bröstet direktoch allting kändes så himla naturligt. Vilken lättnad! Jag ammade sedan i 10 månader och det var en succesiv nedtrappning de sista 3 månaderna. Det är tråkigt att det inte alltid är en lika positiv upplevelse för alla.
Gumman
klätra inte när du är själv med Oskar hemma. Om du ramla,kram.
OSLOFRU SVAR:
Självklart! 🙂
Mmm … mysig morgon! Härligt att du har en mer avslappnad position nu med amningen … och att du följer dig själv. 🙂
Trevlig Fredag!