Godmorgon!
”Ååå vad söta ni är, kan mamma ta ett kort?”
”Nehepp, inte det nä. Men ni har rätt så söta rumpor också så dom kan jag också gärna fota!” 😉
Denna morgonen har inte riktigt gått som jag tänkt mig. Det började med att Filip var gnällig oavsett vad jag gjorde. Men så fort Oskar vaknade och vi hade gått och hämtat honom så var han go och glad igen.
Vi satt i soffan och skulle äta frukost, vilket vi gör ibland när vi vill ha det lite extra mysigt. Det skulle vi aldrig gjort idag eftersom Filip var på ett lite trotsigt humör och självklart välte hela sin yogurt upp och ned i soffan. När hela soffan var dränkt i sur yogurt så ser han upp på mig och letar efter en reaktion.
”Filip, varför gjorde du så?” Sa jag med uppgiven röst.. Jag var inte arg, utan bara trött på situationen och att jag nu skulle behöva tvätta kuddfodralen för hundraelfte gången.
Filip såg på mig och skämdes och började sen gråta hysteriskt. Jag tänkte efter en stund innan det kom naturligt för mig att trösta honom. Han var ju ledsen, då måste jag ju trösta.. MEN, nu i efterhand började jag tänka om detta egentligen var rätt gjort..? Ska han verkligen kunna göra en så dum sak som att välta sin frukost upp och ned i soffan, sen bli ledsen och sen bli tröstad? Hmm… Jättesvårt det där. Han insåg ju uppenbarligen att han gjort fel, men vad är egentligen bäst att göra i en sådan situation? Om ni har några tips så får ni gärna komma med dom. 🙂 Har ni varit med om något liknande, hur gjorde ni i så fall då? Eller hur tror ni att ni skulle reagerat om ni var jag?
Jaja, barn är barn och Filip är lite över två år och inne i en period där han ofta söker uppmärksamhet och är lite småtrotsig. Jag får bara försöka ge honom så mycket uppmärksamhet som det bara går och när han gör något dumt får jag försöka säga till. Men skrika och bli arg är inte hur jag är som person så därför är det lite svårt att ordentligt säga till.. Jag vill ju inte att han ska bli ledsen.
I alla fall, nu ska vi strax göra oss i ordning för att gå ner till förskolan. Filip var så himla glad över att vara där igår och har pratat om pedagogerna hela morgonen. Det känns så kul att lämna honom där när han springer in och kramar om dom som jobbar där och vinkar glatt hejdå till mig och säger ”Hejdå mamma!”. Going!
DAG 11
OSLOFRU SVARAR:
Tack snälla ni för era tips 🙂
Bra idé med att barnen får torka själva – det kunde ju F gjort! Att plocka undan efter sig är för mig en absolut självklarhet men jag är inte alls noga med tack för maten, varför tackar man för maten men inte när någon dammsugit eller diskat liksom? Men min man tycker det är superviktigt så då får väl barnen göra så då…
Instämmer ned tidigare om att det är enklare att hålla alla måltider vid köksbordet när man har kids. Visst har vi gett någon flaska väling i soffan när de var pyttiga men när de blivit stora och slutat med flaskmat äter vi alla måntider vid bordet.
Vi låter våra två pojkar hjälpa till att torka upp om de spiller, det gör det helt klart mindre skoj att tömma ut gröten 🙂
5-åringen spiller ju sällan men vär 2-åring testar ibla d gränser och kan då få först en tillsägelse ”så gör vi inte här” och sedan få hjälpa till att torka. Båda killarna sköter sig bra och har oftast fint bordsskick och tackar för maten och bär bort sina egna tallrikar. Sånt är viktigt för mig, men alla familjer har sina egna husregler och saker som är viktiga för just dom. Det gäller att hitta dessa och jobba hårt där och sen släppa mycket annat
Instämmer i kören om att inte äta frukost i soffan. Givetvis ska man säga ifrån till sitt barn och förklara varför det inte är ok att göra så. När barnet blir ledset så kan man trösta eller prata lugnt om varför osv. Det viktigaste är att sätta gränser, vara tydlig, säga ifrån och inte ”klema bort” sitt barn och skämma bort det men samtidigt trösta och förklara.
Lite vardagskärlek kommer här – du är fantastisk!
Tusen kramar. <3
Jag skulle trösta. Våra barn äter frukost i soffan, annars äter de inte på vardagarna (väldigt morgontrötta) sen dricker ju de 2 små välling så blir inte så stor spillrisk. Stora tjejen (snart 6 år) dricker drickyoghurt eller smoothie ur flaska. Har äntligen börjat få henne att komplettera med banan eller macka.
I soffan som tjejerna äter i har vi överkast/plädar (mycket lättare att tvätta än soffkuddar)
Jag skulle också trösta när de blir ledsna, och förklara varför man inte får… 2 åringar testar gränser så är det bara 😉
Massa kramar
Vi försöker ha samma regler hemma som de har på dagis. Bla så sitter vi alltid vid bordet och äter, oavsett. Precis som ”mimmi” skriver så är det lättare att torka av ett bord än att tvätta soff/kuddtyg.
Om du brukar säga ifrån på det viset som du beskrev så var det nog tillräckligt för F att förstå att det inte var ok. Tårarna var bara ett ”kvitto” på att han insåg allvaret i situationen. Man behöver inte och bör inte skrika åt sitt barn, går det så långt så är det viktigt att man förklarar varför man gjorde det. Det är viktigt att barn förstår att det är okej att visa känslor, att man har lov att vara arg tex.
Jag personligen säger ifrån när sonen gör något, när reaktionen (tårarna) kommer så tröstar jag. Sedan pratar vi om vad som hände och blir kompisar igen. Den sista biten är det viktigaste.
Du ska inte dra dig för att säga ifrån när det behövs. Blir F ledsen eller arg så är det bara bra för då har han förstått att han har gått över en gräns. Det viktiga är att vara konsekvent och alltid komma ihåg att inte kritisera barnet som person utan handlingen. Tex ”nu blev jag arg för att du hällde ut din yoghurt i soffan när du vet att man inte får göra det” och inte ”nu är jag arg på Dig”. Kritiserar man barnet som person så kan det skapa dålig självkänsla.
Men som sagt, börja med lite regler, som att alltid sitta vid matbordet när ni äter. Det kommer underlätta för er!
Nu låter jag som en besserwisser men som mamma med 18års erfarenhet och så mkt jag läst och sett på tv är det första jag reagerar på att : äta i köket.
Vid ett bord. Sitta på stol.
Speciella tillfällen i vardagsrummet. Då satt mina barn på barnpall vid vardagsrumsbord.
Ett barn gör saker. Och det är alltid föräldern som ska sätta gränser. Om du nu tvättat kudden så många ggr så varför sitta där o äta frukost? Små regler o struktur stärker personer.
Att trösta kan man göra på olika sätt.man kan säga mamma blev trött för att så gör man inte. men i detta fall är det du som
vuxen som lät honom, ett litet barn, sitta i soffa med yoggi fast du
tvättat den många ggr o du blev trött då det hände igen..ett bord är lättare att torka av o man blir inte lika trött o uppgiven av det.
Så för att slippa onödig uppgivenhet sitt vid bord. Välj sina slag att fightas om