Oslofru

Godmorgon!

Innan Filip föddes så fick han en nalle, eller rättare sagt kanin, av sina gudföräldrar och den fick han redan på BB. Så den har med andra ord varit med honom sen dag 1 då han föddes och har legat i hans säng jämte honom när han ska sova sen vi kom hem från sjukhuset. Vi har alltid hoppats och trott att han skulle fatta tycke för den lilla kaninen och i sängen har han gjort det, men han har aldrig velat ta med sin lilla nalle därifrån, fören idag.

När jag skulle hämta upp honom ur sin säng idag så sträckte han sig efter kanin och det är första gången kanin lämnar sängen. Så kul att han äntligen, kanske, fastnat för ett gosedjur och inte bara vill leka och gosa med sina stenhårda grävmaskiner och bilar 🙂

Filip är väldigt sällskapssjuk på morgnarna och vill alltid ligga och mysa i våran säng länge innan vi går upp allihopa. Men i natt hade han tydligen sovit rätt så dåligt så M ville sova lite längre på morgonen och då gick jag och lilleman ner direkt istället. Men han vill inte gärna lämna min sida, utan sitter gärna med och ser på när jag gör kaffe, frukost och grejar i köket. Sen vill han gärna bli buren och sitta i mammas knä tills han är ordentligt vaken och har lust att springa iväg och leka. Min älskade lilla mysiga, underbara son.

Om lillebror bara är i närheten så fantastisk så blir jag överlycklig! Du är precis, exakt så som jag drömt om att en son ska vara. Du har ett enormt hjärta och är den goaste pojken i hela världen. Gud vad jag älskar dig. <3